...eller vänta lite... prinsessan hade räddat sin prins – det är trots allt 2011 – men den ädla springaren stod fortfarande kvar i stallet, krävde sin ranson havre, daglig motion, nya täcken, skor, snösulor, broddar, equiterapi... ja listan kan göras mycket lång. Prinsessan själv krävde... eh... tid... aftonklänningar, massage, små söta barn och italienska viner i floder. Vad prinsen krävde framgick inte. Han talade ju inte equus... och hade därför ingen talan. Tjänstefolket lyste med sin frånvaro och nya sadlar hade redan grävt stora hål i privatekonomin. Så hur skulle prinsessan lösa alla de dilemman hon ställdes inför så snart det rosa skimret hade dunstat?
Eller vänta lite... prinsen skulle ju indoktrineras till att bli en riddare i prinsessans tjänst! Prinsen var en stalledräng, vi tackom nu så gärna. Han vattnade hennes fålar fem, alltför den ljusa stjärnan. Prinsen tyckte dock att prinsessans stjärnglans hade börjat falna. Hon såg mest ut som en smurf i sin lustiga huvudbonad. Balklänningarna var ett minne blott. Det fordom så beundrade blonda hårsvallet minde honom snarast om alla de halmbalar han lassat upp på skullen. Och ur sina stövlar. Och hittade spår efter i hela huset. Inklusive sängen. Och som fyllde dammsugarpåsarna till 95%. Huset började för övrigt te sig litet i prinsessans ögon och hon kastade lystna blickar på ett större slott. Prinsen följde utvecklingen med skräckblandad förtjusning och bidrog sakligt med gedigen kunskap om väggars innanmäten, kabeldragningens sköna konst och diverse obegripliga men ack så charmiga kunskapsyttringar. Prinsessan nickade, log och surfade in på Hemnet och lokaliserade slott modell större med tillhörande stallar i kunglig stil. Läs: marmor, kristallkronor, guldknoppar, samt diamantbling på samtliga träns. Det var ju ändå prinsen som skulle städa. Och betala. Medan prinsessan ägnade sig åt mer högtflygande aktiviteter på hästryggen.
Eller vänta lite... prinsessan hade kanske LURAT sin prins!?! Hästar tar INGEN tid, är nästan GRATIS och... eh... absolut nödvändiga i räddandet av prinsar. Så var det ja. Så småningom slogs prinsen av häpnad: Hon hade farit med osanning. Hästen hade blivit TRE. (Förökning medelst celldelning? Kloning?) Stallet fått två extra boxar. Sadlar prydde hela väggar. Hö och halm lassades upp tonvis. Bokstavligen. Av prinsen. Och prinsens hjälp krävdes speciellt… Speciellt när vattnet hade frusit i stallet och hinkar skulle kånkas eller när takplåt skulle skruvas upp precis den kväll då snön började ösa ner över det dystra landskapet, nej förlåt, halva kungariket ska det vara. Prinsen började seriöst överväga öppet köp på prinsessan och halva kungsriket. Fan, han skulle till och med rea ut henne till 10% av inköpspriset! Sagt och gjort... Frågan var väl om det gick efter 19 års bruk. Behöver vi precisera att han gick lottlös därifrån? Kom undan med blotta förskräckelsen.Så småningom lyfte prinsessan blicken och då dök en ny prins upp på horisonten. Hur det ska avlöpa är det för tidigt att yttra sig om.
Prinsessorna är till antalet tre. Prinsarna likaså. Än så länge... Hästarna är cirka fyra. Diverse barn, hundar, katter och löst folk tillkommer, men det får vi återkomma om.
Fortsättning följer.
