Det är bara att inse, de flesta ridturer framöver kommer att bli så här; ändå har jag en riktigt bra pannlampa trots att det inte syns här. Nåja, alternativet är att inte rida alls, så det är bara att se fram mot helgerna.
En blondin, en brunett och en rödhätta (nästan naturligt…) med olika yrkesval och på olika platser i livet – spridda åldersmässigt över mer än tio år, två hundägare, en kattägare, två mammor, en student, en gift, två nykära – har ett kärt bekymmer gemensamt, nämligen hur man får ihop vardagspusslet med hästeriet. Trots att de inte har tillräckligt med tid har de bestämt att tillsammans reflektera över ekvationen som inte går ihop sig. Det här är deras blogg. Välkommen!
fredag 28 oktober 2011
måndag 10 oktober 2011
Kattungen växer! Del 2
Maken håller vissa dagar på att gå åt för de hyss katten hittar på - men det är svårt att vara arg på henne särskilt länge - även om hon bokstavligen har klättrat i gardiner.
Mest av allt är det väll Mika som får stå ut med lömska attacker och påhopp - fast å andra sidan leker hon ibland med misse som om hon vore en hund...
söndag 9 oktober 2011
Fröken My är sedan i torsdags tillbaka på Solberga. Hon har fått börja jobba mer och mer och sköter sig utmärkt! Hon verkligen jobbar på att visa hur underbar hon är att ha som avslappning och att det är värt att ge sig ut på ridtur trots höstvädret och mörkret. Förutom när hon plötsligt hög mig i armen tidigare i veckan medan jag visiterade henne när hon åt. Det har aldrig hänt tidigare under våra år tillsammans. Idag kom hon till och med och väntade vid grinden så fort hon såg att jag kom till stallet.
Men, det som värmde mitt hjärta mest vara att hon och Winnie stod och kliades för en kort stund - Fröken My är inte hästen som man ofta ser stå och klia på andra (eller bli kliad). Synd bar att kameran inte var med.
Men, det som värmde mitt hjärta mest vara att hon och Winnie stod och kliades för en kort stund - Fröken My är inte hästen som man ofta ser stå och klia på andra (eller bli kliad). Synd bar att kameran inte var med.
onsdag 28 september 2011
Någon som vill imponera
Jag har varit på semester och tittat på massor med underbara hästar. Må hända känner sig Fröken My något åsidosatt för när jag red henne idag jobbade hon hårt på att visa vilken duktig häst hon var. Trots att vi "bara" hade dressyrbettet skötte hon sig ypperligt ute - annars har hon en tendens att bli lite stark när hon har för mycket energi och att det blåste idag hjälpt verkligen inte till för att lugna ner henne. Så, jag är stolt, fin form, en häst som bara blev bättre och bättre - vilken skillnad det blev med skor!
Att hon dessutom kom till grinden i galopp bara jag vissalde på henne och gnäggade bara hon såg mig gjorde inte besöket sämre. Möjligen kan det ha berott på att kompisen var ute och reds (fast inte ens då brukar hon betee sig på detta sätt. Det är dagar som denna som gör det värt att ha egen häst, som gör det värt att ha ont om pengar ibland, som gör det värt att ta cykeln till stallet mitt i vintern och ge sig ut på en ridtur i mörkret. Dagar som denna som gör att man orkar med allt annat runt omkring.
Att hon dessutom kom till grinden i galopp bara jag vissalde på henne och gnäggade bara hon såg mig gjorde inte besöket sämre. Möjligen kan det ha berott på att kompisen var ute och reds (fast inte ens då brukar hon betee sig på detta sätt. Det är dagar som denna som gör det värt att ha egen häst, som gör det värt att ha ont om pengar ibland, som gör det värt att ta cykeln till stallet mitt i vintern och ge sig ut på en ridtur i mörkret. Dagar som denna som gör att man orkar med allt annat runt omkring.
måndag 26 september 2011
JAA!
...och Fröken My har gjort det igen!
Efter att i 1 1/2 år varit svår att sko bak gick det för första gången bra utan lugnande. Jag är så nöjd med min tant! Nu ska det börja bli lite mer konditionsträning och inte bara svampplockning som tidigare. Något att se fram emot!
Sonen är dock mest stolt över att han mutade Fröken med hästgodis under skoningen.
söndag 4 september 2011
De lär sova gott båda två
Ibland lyckas man få saker så att de sammarbetar... Ett krav för att livspusslet ska gå ihop. Det här är tipset exemplet hemifrån oss....
måndag 29 augusti 2011
En tiger och en ängels tålamod
Kattungen blir vildare för varje dag - men nu har vi ÄNTLIGEN fått den att äta fast mat och dricka mjölk från skålen.
En film från gårdagen - Mika har det inte helt lätt här hemma. Synd bara att färgerna blev så dåliga och att solen kom in i bilden ibland. Idag började katten dessutom klättra upp på soffans ryggstöd och fara omkring. Hjälp - vi har ett monster!
En film från gårdagen - Mika har det inte helt lätt här hemma. Synd bara att färgerna blev så dåliga och att solen kom in i bilden ibland. Idag började katten dessutom klättra upp på soffans ryggstöd och fara omkring. Hjälp - vi har ett monster!
lördag 27 augusti 2011
Fröken My behöver motion
För några dagar sedan klagade Mariah på att Fröken My inte gick att fånga i hagen. Fröken bara sprang omkring och roade sig med henne. När jag själv sedan kom upp till hagen borstade jag henne lös i hagen, hon har varit extra mysig och kelig på sistone.
Så jag tog faktiskt tömkörningsselen i handen och gick in mot henne = inte bra idé. Jag backade redan innan jag kommit fram eftersom Fröken började fundera på att gå sin väg. Hämtade grimman istället, men Fröken My gick...
Det slutade med sådär 20 minuters jakt av Fröken My i hagen. Hon lekte bäst hon kunde; sprang iväg och stannade sedan för att se om jag kom efter. Svansen i vädret och några arabfnysningar med huvud och hals högt. Så snygg så! När hon väl hade värmt upp blev det några vändor genom hagen i maximalfart där jag mest stod i mitten och drev på henne. Dessutom körde hon sin favorit där hon kommer emot mig med slickade öron i trav eller galopp och inte väjer förrän hon är ganska nära. Det är tur att hon bara leker - och att vi båda vet om det.
Ett är då säkert - Fröken My behöver börja jobba mera - energi verkar det inte vara så ont om och av hovömheten syns inget alls.
..och jag fick fatt på Sprintern My och så blev det sådär 15 minuter lugnt tömkörningsarbete.
Så jag tog faktiskt tömkörningsselen i handen och gick in mot henne = inte bra idé. Jag backade redan innan jag kommit fram eftersom Fröken började fundera på att gå sin väg. Hämtade grimman istället, men Fröken My gick...
Det slutade med sådär 20 minuters jakt av Fröken My i hagen. Hon lekte bäst hon kunde; sprang iväg och stannade sedan för att se om jag kom efter. Svansen i vädret och några arabfnysningar med huvud och hals högt. Så snygg så! När hon väl hade värmt upp blev det några vändor genom hagen i maximalfart där jag mest stod i mitten och drev på henne. Dessutom körde hon sin favorit där hon kommer emot mig med slickade öron i trav eller galopp och inte väjer förrän hon är ganska nära. Det är tur att hon bara leker - och att vi båda vet om det.
Ett är då säkert - Fröken My behöver börja jobba mera - energi verkar det inte vara så ont om och av hovömheten syns inget alls.
..och jag fick fatt på Sprintern My och så blev det sådär 15 minuter lugnt tömkörningsarbete.
torsdag 18 augusti 2011
Kattungen växer!
..och myser med sin "mamma". De här korten känns redan gamla då de har ett par dagar på nacken. Otroligt så fort utvecklingen går!
tisdag 16 augusti 2011
Vilse
Härromdagen var jag och Fröken My ute på tur i skogen. En kombination av ridning och svampplockning. För ovanlighetens skulle bestämde vi oss för att ta turen "bakochfram". Vi har säkert gått där mer än 20 gånger, men alltid från andra hållet. Det gick bra, bara av att sitta upp blev jag glad och lycklig trots att det regnade lätt. Svamp hittade jag också en del. Så fick jag idén att gå ner på andra sidan kullen, en extra vända, där har vi bara varit några gånger och alltid tagit lite olika småstigar; men det är en kulle och skogen slutar 100 meter efter backen. Ner och letade svamp; hittade ingen där jag trodde, men lite svamp senare. Vi vände upp för backen och så skulle vi ner på andra sidan kullen - vägen hem. Fast först behövde vi följa kullen en liten bit för att ta rätt backe ner - annars hamnar man i en tät granplantering som nog inte går att tränga sig igenom. Vi såg aldrig rätt backe ner så vi fortsatte i riktning längs med kullen - då kommer man ner lite längre bort, en vända vi ockås har gjort några gånger.
Svamp såg vi då och då, men när vi äntligen gick nerför backen, efter att ha följt diverse skogsstigar som dykt upp, kom vi ner på samma sida kulle som vi började gå ner - dvs helt fel sida. Hur det gick till har jag inte den ringaste aning om, jag som tyckt att jag haft ett vettigt lokalsinne när jag varit i skogen med häst (annars är det inte mycket att skryta med). Bevisligen hade vi gått i cirkel!!!!!
Nåja, hem kom vi, men det tog dryga halvtimmen längre än planerat. Kantareller hade vi också med för den delen; nästan en hel hundbajspåse; det är en så praktisk liten påse att ha med i fickan på ridbyxorna.
torsdag 11 augusti 2011
tisdag 9 augusti 2011
Ultraljud och Mamma Mika
Idag kom veterinären ut och ultraljudade Fröken My. Hon gömmer ingen bebis där inne - tyvärr. Hon verkar vara på väg in i brunst, vilket jag såg redan innan veterinären kom. Det är väll bara att inse att min dröm om ett gulbrunt stoföl med mycket vita tecken inte kommer att infrias - åtminstone inte nästa år. (Och hade det blivit ett föl hade det förmodligen blivit en brun hingst utan tecken - som jag hade gillat lika mycket när den väl var född).
En av stallkatterna som har en unge på knappa tre veckor har varit försvunnen några dagar så ungen fick komma hem till oss för flaskmatning och omvårdnad. Mika har redan tagit hand om putsning och värme. Först såg hon lite förvånad ut när den lille hamnade hos henne, men hon fann sig snart och har mest passat katt hela dagen.
Kissen är helnöjd och sover helst mellan Mikas bakben. Eller inne i Mikas kudde tillsammans med henne.
En av stallkatterna som har en unge på knappa tre veckor har varit försvunnen några dagar så ungen fick komma hem till oss för flaskmatning och omvårdnad. Mika har redan tagit hand om putsning och värme. Först såg hon lite förvånad ut när den lille hamnade hos henne, men hon fann sig snart och har mest passat katt hela dagen.
Kissen är helnöjd och sover helst mellan Mikas bakben. Eller inne i Mikas kudde tillsammans med henne.
torsdag 4 augusti 2011
Betesbrist
Betet räcker inte riktigt till till Fröken My som äter mer än arabdamerna. Grannstallet däremot har för mycket bete så Hungriga My får flytta dit en stund. En win-win sitaution - de får betet uppätet och förhoppningvis blir deras ponnyer inte lika runda och Fröken My får äta så mycket hon vill.
Här är biler från ihopsläppet - synd bara att kameran inte riktigt ville vara med mig mer och ta skarpa biler (och varför var hästarna så långt bort?) Fröken My visade sig från sin arabhäst sida, frustade, lyfte svansen och sprang (övriga hästar hack i häl).
Till slut blev det lungt.
För att ta oss till grannen blev det en ridtur genom skogen (varför gå närmaste vägen på asfalten?) Jag knöt fast grimsakftet på ena sidan, satt upp och så var vi iväg. Det är andra gången sedan Fröken My återkom från sin semester som jag sitter på henne och hon gillade det! Dessutom spanade hon in typen på ryggen, det vita i nerkant är mitt ben.
Här är biler från ihopsläppet - synd bara att kameran inte riktigt ville vara med mig mer och ta skarpa biler (och varför var hästarna så långt bort?) Fröken My visade sig från sin arabhäst sida, frustade, lyfte svansen och sprang (övriga hästar hack i häl).
Till slut blev det lungt.
För att ta oss till grannen blev det en ridtur genom skogen (varför gå närmaste vägen på asfalten?) Jag knöt fast grimsakftet på ena sidan, satt upp och så var vi iväg. Det är andra gången sedan Fröken My återkom från sin semester som jag sitter på henne och hon gillade det! Dessutom spanade hon in typen på ryggen, det vita i nerkant är mitt ben.
onsdag 3 augusti 2011
Hjälpreda
Idag fick jag med min lilla hjälpreda. Det borstades på hästar (Fröken My och Carina), matades katter och studsades på studsmattan. Full fart alltså!
fredag 29 juli 2011
Skogspromenad
Igår så tog Fröken My´s semester slut; jobb med matte blev det.
Eller jobb och jobb, Fröken My tyckte det var ganska skönt att se sig om i skogen och trampade på bra efter mig trots att hon går barfota. Lite "fnurr" här och där bara för att tala om att hon var med och inte hade sett skogen på länge. Dessutom stannade jag och plockade kantareller här och där och då kunde ju Fröken My beta.
Dessutom tyckte jag att hon gick konstigt fram; som om hon gick på lina. Självklart börjar jag oroa mig lite direkt och fundera på vad det kan bero på, är det någon gammal skada som nu visat sig efter vilan, har hon alltd sett ut så där, eller? Nåja, det blev lite bättre när hon värmt upp och eftersom vi ska fortsätta i samma anda framöver så får det bli vänta och se ett tag. Kanske är det en mindre smäll, kanske lite stela muskler och så länge vi skrittar i skogen så tror jag inte att det blir värre av att avvakta. Veterinären måste ju ändå komma ut om ett tag för att ultraljuda.
Det är så härligt att ha tanten hemma!
Eller jobb och jobb, Fröken My tyckte det var ganska skönt att se sig om i skogen och trampade på bra efter mig trots att hon går barfota. Lite "fnurr" här och där bara för att tala om att hon var med och inte hade sett skogen på länge. Dessutom stannade jag och plockade kantareller här och där och då kunde ju Fröken My beta.
Dessutom tyckte jag att hon gick konstigt fram; som om hon gick på lina. Självklart börjar jag oroa mig lite direkt och fundera på vad det kan bero på, är det någon gammal skada som nu visat sig efter vilan, har hon alltd sett ut så där, eller? Nåja, det blev lite bättre när hon värmt upp och eftersom vi ska fortsätta i samma anda framöver så får det bli vänta och se ett tag. Kanske är det en mindre smäll, kanske lite stela muskler och så länge vi skrittar i skogen så tror jag inte att det blir värre av att avvakta. Veterinären måste ju ändå komma ut om ett tag för att ultraljuda.
Det är så härligt att ha tanten hemma!
onsdag 27 juli 2011
Äntligen hemma!
Igår kväll ankom vi Solberga igen. Övriga hästar blev mer imponerade än Fröken My som tyckte att efter resan var det bästa att beta. Synd bara att Mariahs kamerabatteri precis laddat ur och jag inte ens hade fått med mig min. Tjusiga var de i alla fall de tre vita när de sprang omkring.
I söndags fick jag sms om att Fröken My bara hade velat ha ett språng under denna brunst (under fredagen), jämfört med 3 och 4 tidigare gånger. Nu klarade hon sig utan hingsten tyckte hon. Hingsthållaren ville bara testa henne under måndagen så att hon inte ändrat sig. Eftersom Fröken My inte gjort det så blev det en resa efter jobbet igår tillsammans med Mariah för att hämta upp tanten. Hon kom faktiskt i trav i hagen och det känns skönt att ha henne hemma.
Åka med hem var hon därmed inte helt säker på - hon stod och tjafasade när vi skulle lasta men när vi tog fram ett par långspön gick hon på bara hon såg dem... Jag tar det som ett bevis på att hon har trivts under sin semester. Vem vill åka från en snygg karl, trevliga vänninor, lata dagar och gräs?
Nu är det bara att vänta på ultraljud...
I söndags fick jag sms om att Fröken My bara hade velat ha ett språng under denna brunst (under fredagen), jämfört med 3 och 4 tidigare gånger. Nu klarade hon sig utan hingsten tyckte hon. Hingsthållaren ville bara testa henne under måndagen så att hon inte ändrat sig. Eftersom Fröken My inte gjort det så blev det en resa efter jobbet igår tillsammans med Mariah för att hämta upp tanten. Hon kom faktiskt i trav i hagen och det känns skönt att ha henne hemma.
Åka med hem var hon därmed inte helt säker på - hon stod och tjafasade när vi skulle lasta men när vi tog fram ett par långspön gick hon på bara hon såg dem... Jag tar det som ett bevis på att hon har trivts under sin semester. Vem vill åka från en snygg karl, trevliga vänninor, lata dagar och gräs?
Nu är det bara att vänta på ultraljud...
torsdag 21 juli 2011
Nyheter från hingsten
Så hörde hingstägaren av sig idag - jovisst så brunstar Fröken My. Ultraljudet inställs därmed och vi testar en sista betäckningsomgång. Efter det får hon åka hem oavsett, så inom ett par veckor ska hon vara hemma igen.
Frågan är om det är någon infektion eller liknande som är problemet. Oavsett är det för sent att kolla och behandla detta år, så nu gäller det att hålla tummarna inför sista försöket...Tyvärr är jag inte så hoppfull, men vi får se. Övriga ston hos hingsten har ju blivit dräktiga så att han är fertil råder det ingen tvekan om.
Frågan är om det är någon infektion eller liknande som är problemet. Oavsett är det för sent att kolla och behandla detta år, så nu gäller det att hålla tummarna inför sista försöket...Tyvärr är jag inte så hoppfull, men vi får se. Övriga ston hos hingsten har ju blivit dräktiga så att han är fertil råder det ingen tvekan om.
måndag 18 juli 2011
En extra guldstjärna?
Igår kväll kom vi då hem från semestern; sådär kring 23.00 steg vi in i huset efter bilresa (1.5 h), flygresa (80 min), flygresa (100 min), bilresa (15 min) så kunde vi äntligen lägga sonen i sängen och börja packa upp; eller visst nej, vårt bagage blev kvar i Amesterdam där vi genom att ruscha rejält hann med flyget hem (som vi blivit avbokade från eftersom vi inte skulle hinna) och slapp stanna över natt i Amsterdam...
Nåja, det var idag jag tänkte berätta om:
Mika fick åka på egen semester till sin bror Wip och skulle hämtas idag; före 9.30. Sonen vägrade att sova igår under hela resan men jag fick väcka honom redan 7.30 idag så att han skulle hinna med mig och hans pappa därmed skulle kunna jobba lite. 8.30 rullade vi iväg hemifrån, tankade bilen och en timme efter start mötte vi hundvakten, lastade in hundarna (Wip ska vara hos oss en vecka) och åkte vidare till sonens mormor och morfar. De bor i närheten och ett kort stopp därpassade så att sonen kunde sträcka på benen innan det var dags att åka vidare. När jag svängde in på deras gårdsplan insåg jag att jag helt glömt alla krukväxter jag lämnad hos mina föräldrar under vår frånvaro...
Sonen lekte med mormor och morfar, jag lastade växterna; hela bagaget vart fullt (varför har jag så många växter?), lite tidig lunch till sonen och så gav vi oss iväg mot mataffären. Kylskåp har en tendens att vara ganska tomma efter två veckors utlandsvistelse.
Osäker på hur Wip skulle ta att bli lämnad i en okänd bil kände jag mig lätt stressad redan när jag gick in i mataffären. Jag sprang och for åt alla håll och plötsligt hittade jag en bra (men dyr) födelsdagspresent på rea till sonen. Telefonsamtal till maken för att höra vad han tyckte om idén; en stor kartong Lego. Toapapper, pastakartonger, flingor och musli, allt verkade ha stora kartonger. Kundvagnen vart full (som vanligt).
Halvägshem började sonen indikera att han behövde sova - visst ja, hans sovtid... Men skulle han somna i bilen skulle han inte sova så länge som han behövde eftersom erfarenheten säger att han vaknar när man lyfter in honom. Bara 10 minuter kvar hem. Oftast brukar det fungera att rycka nappen, prata, på alla sätt försöka hålla honom vaken. Denna gången insåg jag att det var lönlöst, för långt hem.
Väl hemma sov han medan jag sprang fram och tillbaka till bilen, fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och....såg till att Wip inte försvinna och försökte springa hem till sin matte (ingen risk faktiskt, men man vet ju inte). Som förutspått vaknade sonen när jag lyfte in honom, men lyckades - mirakulöst - somna om i sängen så att jag kunde plocka upp alla matvarorna, slänga in frysvarorna i frysen och plocka fram ytterligare en kudde till den olyckliga Wip som gick fram och tillbaka och undrade vad han kommit till för ställe. (Det undrade jag med i vid detta tillfälle - särskilt vad alla dessa gröna blad och krukor gjorde överallt).
När jag äntligen fick min lunch (och lyckats plocka fram utrustning för att plantera om de växter min mamma sagt behövde detta, dvs de flesta, medan jag ordnade lunchen) och såg fram emot att läsa artiklarna min pappa skickat med vaknade sonen. Han skulle sitta i mitt knä och var inte det minsta medgörlig eller förstående för att mammor också behöver äta. Någon form av jetlag från semestern har gjort honom trött, grinig och allmänt gnällig idag.
När maken kom hem ett tag senare blev det lite lugnare, jag han kolla om det fanns jordgubbar kvar (japp, en liten , liten skål), plocka av sockerärtor och senare även rensa ogräs (det har VÄXT) och klippa häcken. Jag valde att klippa gräset istället för att natta sonen, men sonen tänkte inte sova utan sedan kämpade vi - hela familjen - i 1 1/2 timme. Sedan hamnade jag här.
Vissa dagar skulle jag vilja ha en extra guldstjärna i logistik/familjeskötsel.
Just, någon gång under eftermiddagen motionerade vi även hundarna hela familjen tillsamamns.
Nåja, det var idag jag tänkte berätta om:
Mika fick åka på egen semester till sin bror Wip och skulle hämtas idag; före 9.30. Sonen vägrade att sova igår under hela resan men jag fick väcka honom redan 7.30 idag så att han skulle hinna med mig och hans pappa därmed skulle kunna jobba lite. 8.30 rullade vi iväg hemifrån, tankade bilen och en timme efter start mötte vi hundvakten, lastade in hundarna (Wip ska vara hos oss en vecka) och åkte vidare till sonens mormor och morfar. De bor i närheten och ett kort stopp därpassade så att sonen kunde sträcka på benen innan det var dags att åka vidare. När jag svängde in på deras gårdsplan insåg jag att jag helt glömt alla krukväxter jag lämnad hos mina föräldrar under vår frånvaro...
Sonen lekte med mormor och morfar, jag lastade växterna; hela bagaget vart fullt (varför har jag så många växter?), lite tidig lunch till sonen och så gav vi oss iväg mot mataffären. Kylskåp har en tendens att vara ganska tomma efter två veckors utlandsvistelse.
Osäker på hur Wip skulle ta att bli lämnad i en okänd bil kände jag mig lätt stressad redan när jag gick in i mataffären. Jag sprang och for åt alla håll och plötsligt hittade jag en bra (men dyr) födelsdagspresent på rea till sonen. Telefonsamtal till maken för att höra vad han tyckte om idén; en stor kartong Lego. Toapapper, pastakartonger, flingor och musli, allt verkade ha stora kartonger. Kundvagnen vart full (som vanligt).
Väl vid bilen kom det jag fasat för - vart skulle alla dessa saker lastas in? Varför var ALLT på min inköpslista skrymmand? Åtminstone Mika är en notorisk tjuv så att placera henne bredvid matvaror är inte att rekommendera - om man vill ha dem kvar vill säga. Jag hade redan i affären förutsett detta och lastade lego, toapapper och pastakartongerna i baksätet med hundarna. Pasta luktar inte och borde inte framkalla stort habegär hos de fyrbenta passagerarna. Korven, leverpastejen och chokladen däremot fick åka på golvet under sonens bilbarnstol. Tidningsurklippen från min pappa hamnade i facket bakom förarstolen.
Halvägshem började sonen indikera att han behövde sova - visst ja, hans sovtid... Men skulle han somna i bilen skulle han inte sova så länge som han behövde eftersom erfarenheten säger att han vaknar när man lyfter in honom. Bara 10 minuter kvar hem. Oftast brukar det fungera att rycka nappen, prata, på alla sätt försöka hålla honom vaken. Denna gången insåg jag att det var lönlöst, för långt hem.
Väl hemma sov han medan jag sprang fram och tillbaka till bilen, fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och....såg till att Wip inte försvinna och försökte springa hem till sin matte (ingen risk faktiskt, men man vet ju inte). Som förutspått vaknade sonen när jag lyfte in honom, men lyckades - mirakulöst - somna om i sängen så att jag kunde plocka upp alla matvarorna, slänga in frysvarorna i frysen och plocka fram ytterligare en kudde till den olyckliga Wip som gick fram och tillbaka och undrade vad han kommit till för ställe. (Det undrade jag med i vid detta tillfälle - särskilt vad alla dessa gröna blad och krukor gjorde överallt).
När jag äntligen fick min lunch (och lyckats plocka fram utrustning för att plantera om de växter min mamma sagt behövde detta, dvs de flesta, medan jag ordnade lunchen) och såg fram emot att läsa artiklarna min pappa skickat med vaknade sonen. Han skulle sitta i mitt knä och var inte det minsta medgörlig eller förstående för att mammor också behöver äta. Någon form av jetlag från semestern har gjort honom trött, grinig och allmänt gnällig idag.
När maken kom hem ett tag senare blev det lite lugnare, jag han kolla om det fanns jordgubbar kvar (japp, en liten , liten skål), plocka av sockerärtor och senare även rensa ogräs (det har VÄXT) och klippa häcken. Jag valde att klippa gräset istället för att natta sonen, men sonen tänkte inte sova utan sedan kämpade vi - hela familjen - i 1 1/2 timme. Sedan hamnade jag här.
Vissa dagar skulle jag vilja ha en extra guldstjärna i logistik/familjeskötsel.
Just, någon gång under eftermiddagen motionerade vi även hundarna hela familjen tillsamamns.
Gamla bilder III
Sommar 2009 är faktiskt inte så länge sedan...Det är Mariah och en blomsterflätad Fröken My på bild. Det är bra med hjälpredor.Och en bild på mig där jag inte är stallklädd - men som ger en vink till vad som hände kort innan Mariah övertog Fröken My. En av få gånger jag ridit utan hjälm och den ända jag suttit upp i klänning och högklackat.
fredag 15 juli 2011
Gamla bilder II
En tillfällig sommarkompis som Fröken My verkligen gillade - det är inte ofta hon putsar på andra hästar. Bilden är på samma bete som den förra bilden, men ett eller ett par år tidigare, troligen från 2004. Ridmässigt såg vi ut som nedan.
Utdragen date
Dateande My har inte kommit hem; hon verkar vilja stanna hos hingsten. Ingen bebis direkt, men det blev nya försök och nytt ultraljud om en dryga veckan. Tills dess blir det gamla bilder :-) För mig och familjen har det blivit semester i Italien medan Fröken My har semestrat hos hingsten.
måndag 11 juli 2011
Tillbaka på hästryggen
 |
| I brist på hästar får man fota en häger. |
Efter några helt fantastiska veckor så kom jag tillbaka till Sverige efter 29 timmars resa. Lagom mör, kan vi konstatera. Det tog ett tag att återhämta sig, men i fredags var det dags att åter sätta sig på hästryggen. Fröken My är fortfarande iväg på date, så det var Winnie som fick ställa upp. Jag fick sällskap av Louise, och vi bestämde oss för att ta en väl beprövad runda i skogen. Nåja, intentionen var ju god i alla fall. Jag har inte ridit den rundan sedan i höstas, och någonstans på vägen hamnade vi vilse. Efter en ganska obehaglig vilse-i-skogen-upplevelse för ett antal år sedan så tillhör jag inte det frejdiga gäng som glatt rider vidare ut i det okända, utan jag tyckte att det nog var bäst att vända tillbaka i våra egna hovspår... vilket visade sig vara lättare sagt än gjort eftersom några hovspår inte stod att finna. Jag kunde konstatera att det faktiskt finns en fördel med snö: man ser oftast direkt var man har ridit tidigare.
Nåväl, efter en del diskuterande och ridande fram och tillbaka så kom vi till slut hem. Nu blir det några dagars paus igen, och därefter så ska jag förhoppningsvis kunna återgå till mitt vanliga ridschema. Jag hoppas naturligtvis att Fröken My snart återvänder... jag saknar tanten!
måndag 4 juli 2011
Gamla bilder I
söndag 3 juli 2011
Barn och häst II
agn...ässs....tall....ostta....ginka...biii.....
Sonen pratar mer och mer för varje dag och ovan var vad han fick ur sig imorse vid frukostbordet. Det är så kul att se hur snabbtutvecklingen går! Enligt min: Han vill åka till stallet med bilen och borsta på Fröken My som är en häst. Eventuellt pratar han även om att hämta hästen med vagn (=hästtransport). Som mamma smälter jag förstås totalt och skulle kunna skriva flera inlägg bara om hur underbar han är, men det var inte vad denna blogg var ämnad för.
Jag håller med sonen; det börjar bli tomt utan Fröken My hemma. Även om jag har lånat Winnie och Carina är det inte samma sak.
fredag 1 juli 2011
Ultraljud
Då var det dags, ultraljud för att leta efter ett nytt litet liv. Förhoppningarna var inte skyhöga, men visst var jag nyfiken; särskilt när tiden började närma sig att få ett samtal. Igår ringde hingsthållaren och sa att Fröken My brunstade; fast det var lite tidigt, luktade inte något särskilt och vissa ston gör det trots dräktighet... Vi bestämde att ultraljuda idag för att se om jag skulle kunna åka och hämta hem henne på lördag. Jag vet inte hurvida hon brunstade eller ej vid förra dräktigheten. Ultraljudet skulle ge ett säkert besked.
Så, äntligen kom telefonsamtalet och det var, tja, nyheter. Tydligen har hon nu två cystor på vänster äggstock. Vid förra ultraljudet (före betäckningen) hade hon en. Antingen kan det vara en cysta, eller en resorbering eller ett foster... Hade hon inte brunstat hade man trott att det var ett foster...
Resultatet blir i alla fall att Fröken My får förlängd semester och ultraljudas om på måndag. Beroende på resultat blir det ombetäckning, hon har ägg och de skulle klara sig tills dess konstaterades också idag. Kanske är det som Mariah sa; hon är för kär för att vilja lämna sin drömprins. Oavsett så sa vi båda två obereonde av varandra att det var väldigt typiskt Fröken My. Som tur är sköter Fröken My sig nu "exemplariskt" enligt hingshålllaren; det är ju alltid något. Nedan en gammal bild på hästsommar enligt min definition: grimma, ett grimskaft runt nacken (fäst i ena sidan av grimman) och två lösa hundar.
Så, äntligen kom telefonsamtalet och det var, tja, nyheter. Tydligen har hon nu två cystor på vänster äggstock. Vid förra ultraljudet (före betäckningen) hade hon en. Antingen kan det vara en cysta, eller en resorbering eller ett foster... Hade hon inte brunstat hade man trott att det var ett foster...
Resultatet blir i alla fall att Fröken My får förlängd semester och ultraljudas om på måndag. Beroende på resultat blir det ombetäckning, hon har ägg och de skulle klara sig tills dess konstaterades också idag. Kanske är det som Mariah sa; hon är för kär för att vilja lämna sin drömprins. Oavsett så sa vi båda två obereonde av varandra att det var väldigt typiskt Fröken My. Som tur är sköter Fröken My sig nu "exemplariskt" enligt hingshålllaren; det är ju alltid något. Nedan en gammal bild på hästsommar enligt min definition: grimma, ett grimskaft runt nacken (fäst i ena sidan av grimman) och två lösa hundar.
tisdag 28 juni 2011
Sommar i stallet
Igår doftade det sommarhäst. En av de bästa dofter jag vet. Jag kan inte beskriva den, men det är en doft som innebär härliga barbacka galopper, vackra solnedgångar och den där speciella sommarluften. Lycka!
Det lovar mig en sommar på hästryggen, allt underbart jag har gjort på hästryggen sedan jag var i tidiga tonåren. Kompisar, miniridläger, galna upptåg, månskensritter och övernattning på höskullen.Det finns få saker som slår det.
..och igår blev det en tur på Winnie tillsammans med Louise och Carina i en underbar sommarkväll...
Det lovar mig en sommar på hästryggen, allt underbart jag har gjort på hästryggen sedan jag var i tidiga tonåren. Kompisar, miniridläger, galna upptåg, månskensritter och övernattning på höskullen.Det finns få saker som slår det.
..och igår blev det en tur på Winnie tillsammans med Louise och Carina i en underbar sommarkväll...
onsdag 22 juni 2011
Det är inte så fel att fylla år
Vilken underbar födelsedag!
Sovmorgon (enligt min definition, dvs till dryga 7) och för ovanlighetens skulle frukost med familjen. En semesterdag gjorde det möjligt.
Förmiddagen blev en uteritt på Winnie med Louise och Carina som sällskap. Winnie såg ett antal monster och Carina travade på i bra tempo. Men fin form på Winnie och vi testade lite öppnor och slutor längsmed vägen. Kul! Mika fick motion genom att springa till stallet även om det var mest synd om henne i hela världen ändå (enligt henne själv). Minsta motionerade genom att galoppera i hagen innan vi gav oss iväg. När vi kom tillbaka märkte hon knappt att vi kom..
Hem, min favorit lunch med te, mackor, yoghurt och en tidning och sedan upphämtande av barn på dagis. Bilen packad och så mot mormor och morfar där det fanns fullt upp att leka med enligt sonen. För egen del drog jag vidare mot närliggande stad och utlovad ridlektion. En lektion på ridskolan där jag började rida för så många år sedan var present från Maggan. Otroligt nog lyckades jag boka in den just på födelsedagen. Hoppning är ju som jag skrivit tidigare inte Fröken My's grej så det har blivit väldigt lite av det de senaste åren - insåg att det är 13 år sedan jag tog en riktig hopplektion...
Nu blev det till att sitta upp på ett 14 årigt sto på minst 174cm höjd (tur att det fanns uppsittningspall!) som tydligen tävlade 1.40 klasser och gick medelsvår dressyr. Tänk om det funnits sådana hästar att rida lektion på under min tid! Nu är detta ett sto som mest går privatlektioner,och egentligen är till försäljning men ändå... Konstigt nog kändes hon inte så stor när jag väl satt där uppe. Mycket framåtbjudning och det tog ett tag innan jag började komma på hur hon fungerade, men kul var det. Så klart visade sig även en hel del dåliga vanor... Samt min ovanan vid att rida någon annan häst än Fröken My. Men nyttigt är det. Det enda tråkiga är att jag mcyket lätt får blåsor i händerna - vilket även skedde denna gången. Tur att jag inte behöver rida på några dagar. Hoppningen gick i alla fall bra, men lite tur kanske jag kan lägga upp en lite film senare eftersom Maggan filmade en liten snutt...
Efter lektionen var det dags att hämta sonen hos mormor och morfar, åka hem, laga mat och så blev det ett glas rött till det. Nu väntar en bit tårta framför några avsnitt av serien vi ser på just nu 30ROCK. Bara sonen somnar så...
Som bonus har jag fått veta att Fröken My är bokad för ulstraljud 1/7 så jag borde kunna hämta henne 2/7 om allt är ok. Spännande! Ska börja planera för det imorgon. Ikväll ska jag bara ta det lungt. Det är trots allt inte varje dag man fyller 30.
En ytterligare bonus har varit alla gratulationer via sms, FB och telefon.
Sovmorgon (enligt min definition, dvs till dryga 7) och för ovanlighetens skulle frukost med familjen. En semesterdag gjorde det möjligt.
Förmiddagen blev en uteritt på Winnie med Louise och Carina som sällskap. Winnie såg ett antal monster och Carina travade på i bra tempo. Men fin form på Winnie och vi testade lite öppnor och slutor längsmed vägen. Kul! Mika fick motion genom att springa till stallet även om det var mest synd om henne i hela världen ändå (enligt henne själv). Minsta motionerade genom att galoppera i hagen innan vi gav oss iväg. När vi kom tillbaka märkte hon knappt att vi kom..
Hem, min favorit lunch med te, mackor, yoghurt och en tidning och sedan upphämtande av barn på dagis. Bilen packad och så mot mormor och morfar där det fanns fullt upp att leka med enligt sonen. För egen del drog jag vidare mot närliggande stad och utlovad ridlektion. En lektion på ridskolan där jag började rida för så många år sedan var present från Maggan. Otroligt nog lyckades jag boka in den just på födelsedagen. Hoppning är ju som jag skrivit tidigare inte Fröken My's grej så det har blivit väldigt lite av det de senaste åren - insåg att det är 13 år sedan jag tog en riktig hopplektion...
Nu blev det till att sitta upp på ett 14 årigt sto på minst 174cm höjd (tur att det fanns uppsittningspall!) som tydligen tävlade 1.40 klasser och gick medelsvår dressyr. Tänk om det funnits sådana hästar att rida lektion på under min tid! Nu är detta ett sto som mest går privatlektioner,och egentligen är till försäljning men ändå... Konstigt nog kändes hon inte så stor när jag väl satt där uppe. Mycket framåtbjudning och det tog ett tag innan jag började komma på hur hon fungerade, men kul var det. Så klart visade sig även en hel del dåliga vanor... Samt min ovanan vid att rida någon annan häst än Fröken My. Men nyttigt är det. Det enda tråkiga är att jag mcyket lätt får blåsor i händerna - vilket även skedde denna gången. Tur att jag inte behöver rida på några dagar. Hoppningen gick i alla fall bra, men lite tur kanske jag kan lägga upp en lite film senare eftersom Maggan filmade en liten snutt...
Efter lektionen var det dags att hämta sonen hos mormor och morfar, åka hem, laga mat och så blev det ett glas rött till det. Nu väntar en bit tårta framför några avsnitt av serien vi ser på just nu 30ROCK. Bara sonen somnar så...
Som bonus har jag fått veta att Fröken My är bokad för ulstraljud 1/7 så jag borde kunna hämta henne 2/7 om allt är ok. Spännande! Ska börja planera för det imorgon. Ikväll ska jag bara ta det lungt. Det är trots allt inte varje dag man fyller 30.
En ytterligare bonus har varit alla gratulationer via sms, FB och telefon.
måndag 20 juni 2011
Arv och miljö
..och så tänkte jag att jag skulle försöka få ihop varför jag la ut inlägget "För den riktigt inbitne" för ett par dagar sedan:
Vad är arv och vad är miljö? Största anledningen till inlägget var just att visa likheter och skillnader mellan släktingar. Miljön har säkert skiljt sig år från år, men de har ändå bott på samma plats och fått likartad skötsel och träning. Detta är det exempel jag känner så jag tänkte göra en sammanfattning på sådant jag har sett:
Nästa alla Fröken My's halvsyskon är svartbruna - störst skillnad är det på hennes bror som är ljusbrun. Små vita tecken finns hos flera av dem, men Fröken My har nästan största utbredningen av vita tecken. När det gäller mankhöjd så skiljer den rejält - till och med mellan helsyskona efter en hingt - medan två andra helsyskon var ganska jämnstora... Exteriört i övrigt minns jag inte - och bilderna visar inte tillräckligt bra, men jag vill minnas att Fröken My är den enda som är "gracil i understället" som hennes uppfödare uttryckte det.
Allra intressantast tycker jag avkommorna efter samma hingst är - antingen är de helsyskon eller så är deras mammor halvsystrar så de borde dela mycket genetiskt material. Ändå har en tjänat 200 000 och andra inte alls kommit till start. Alla dessa hade däremot samma bruna färg - som inte är den samma som deras mammor.
Till och med i temperament har hästarna skiljt sig förvånansvärt mycket.
Med stosidan som bakgrund tror jag att Fröken My's eventuella avkomma kommer att bli mellan 155 - 165cm i mankhöjd - men bevisligen verkar det inte finnas någon stark arvbarhet för det i släkten. Dessutom så finns det en särskild uppsyn på nästan alla släktningarna, ett uttryck. Jag gissar på att även det kommer med :-)
Vad är arv och vad är miljö? Största anledningen till inlägget var just att visa likheter och skillnader mellan släktingar. Miljön har säkert skiljt sig år från år, men de har ändå bott på samma plats och fått likartad skötsel och träning. Detta är det exempel jag känner så jag tänkte göra en sammanfattning på sådant jag har sett:
Nästa alla Fröken My's halvsyskon är svartbruna - störst skillnad är det på hennes bror som är ljusbrun. Små vita tecken finns hos flera av dem, men Fröken My har nästan största utbredningen av vita tecken. När det gäller mankhöjd så skiljer den rejält - till och med mellan helsyskona efter en hingt - medan två andra helsyskon var ganska jämnstora... Exteriört i övrigt minns jag inte - och bilderna visar inte tillräckligt bra, men jag vill minnas att Fröken My är den enda som är "gracil i understället" som hennes uppfödare uttryckte det.
Allra intressantast tycker jag avkommorna efter samma hingst är - antingen är de helsyskon eller så är deras mammor halvsystrar så de borde dela mycket genetiskt material. Ändå har en tjänat 200 000 och andra inte alls kommit till start. Alla dessa hade däremot samma bruna färg - som inte är den samma som deras mammor.
Till och med i temperament har hästarna skiljt sig förvånansvärt mycket.
Med stosidan som bakgrund tror jag att Fröken My's eventuella avkomma kommer att bli mellan 155 - 165cm i mankhöjd - men bevisligen verkar det inte finnas någon stark arvbarhet för det i släkten. Dessutom så finns det en särskild uppsyn på nästan alla släktningarna, ett uttryck. Jag gissar på att även det kommer med :-)
söndag 19 juni 2011
Lektioner
Fröken My må var bortrest, men jag har inte bara ägnat mig åt att skriva långa blogginlägg, utan har även tömkört Carina ett par gånger till. Samt ridit ut med AnnSofie på Winnie en gång.
Idag var det dags att se om mina tankar kring vad vi behövde jobba med i tömkörningen stämde med tränarens...Trots rejält regnande tog vi oss till ridbanan och så satte vi igång. Jag är nöjd, absolut bästa passet hittils och AnnSofie sa att hon knappt kände igen Carina vissa stunder ( i positiv betydelse). Det blev till och med lite jobb i rätt form och plötsligt såg bakbensrörelserna helt annorlunda ut, nacken blev mer rätt och hon tuggade på bettet. Hon är så lätt att jobba med och svarar mycket snabbare på träningen än Fröken My.
Roligast var nästan när vi gjort halt för att sluta; nosen på Carina trillade nästan ner i backen, hon ställde sig och strechade/slappnade av med huvudet en decimeter ovan marken. Nöjd.
Efter oss var det dags för AnnSofie och Winnie. Jag hann inte se hela passet, men det jag såg, såg allt bättre ut. Bara Winnie kunde förstå vad det var för farlig tant som stod på ridbanan... Inte helt lätt att slappna av med tanter på ridbanans om gav konstiga instruktioner till matte verkade hon tycka. AnnSofie får stå för en bättre redogörelse. Några bilder på dem lyckades jag också få till trots ösregnet... kvalitén är väl däremot si så där... Regnstället var välbehövligt.
Idag var det dags att se om mina tankar kring vad vi behövde jobba med i tömkörningen stämde med tränarens...Trots rejält regnande tog vi oss till ridbanan och så satte vi igång. Jag är nöjd, absolut bästa passet hittils och AnnSofie sa att hon knappt kände igen Carina vissa stunder ( i positiv betydelse). Det blev till och med lite jobb i rätt form och plötsligt såg bakbensrörelserna helt annorlunda ut, nacken blev mer rätt och hon tuggade på bettet. Hon är så lätt att jobba med och svarar mycket snabbare på träningen än Fröken My.
Roligast var nästan när vi gjort halt för att sluta; nosen på Carina trillade nästan ner i backen, hon ställde sig och strechade/slappnade av med huvudet en decimeter ovan marken. Nöjd.
Efter oss var det dags för AnnSofie och Winnie. Jag hann inte se hela passet, men det jag såg, såg allt bättre ut. Bara Winnie kunde förstå vad det var för farlig tant som stod på ridbanan... Inte helt lätt att slappna av med tanter på ridbanans om gav konstiga instruktioner till matte verkade hon tycka. AnnSofie får stå för en bättre redogörelse. Några bilder på dem lyckades jag också få till trots ösregnet... kvalitén är väl däremot si så där... Regnstället var välbehövligt.
fredag 17 juni 2011
För den riktigt inbitne
Vad gör jag hela dagarna när jag inte har Fröken My att passa på?
Tja, bevisligen inte mycket, annars skulle jag väll inte ens tänkt tanken att ordna med det här inlägget :-) En sammanfattning på det har jag tänkt ska komma, vi får väl se. Orkar någon läsa hela detta inlägg blir jag imponerad ...
Temat är att presentera Fröken Mys släktingar. Alla har samma uppfödare som Fröken My och det är bara en av Fröken My's halvsyskon som jag inte har träffat, hon finns inte heller med på bild.
Bilderna är inte tiptopp, men de bättre jag har på respektive häst; jag önskar att jag hade tagit bättre och flera kort...
Först; Fröken My's son AL född 2000. Här försöker han ställa sig upp för första gången, samt gömmer sig bakom mamma. En försiktig, väldigt mjuk kille som jag tror blev omkring 155 cm hög. Idag är han ridhäst efter att bara ha gjort ett premielopp. Samma pappa som CM4, K1, K2 och LA. Första kommentaren om honm från uppfödaren var: "Det där är ju en ridhäst" - med hänvisning till de vita tecknen, och inte precis vad han önskade sig...
Sedan så klart Mamma My -78, med liten Fröken My vid sidan. Jag tror hon var kring 155 i mankhöjd; knappa 40 000 sprang hon in, men det är ju ganska många år sedan nu. 18 år tror jag hon blev, då togs hon bort eftersom hon inte blivit dräktig på två år. Föl hade hon annars nästan varje år, totalt 7 stycken. Fröken My är sista fölet, så Mamma My måste vara 16 år på kortet.
Favoriten CM4, -97, omkring 152cm hög och ganska späd. Mamma CM1 gick nästan över en månad innan hon tittade ut. Jag verkligen såg hur uppfödaren älskade CM4 och jag tror han sörjde när hon bara 4 år gammal fick tas bort pga luftrörsproblem. En underbar lite häst som levde alldels för kort. På bilden är hon 21/2 år.
Tre halvsystersöner, där två har samma far och mor; K1 och K2 och den tredje, E, som tittar upp mellan de två är halvbror till sto LA. På avstånd var det inte helt lätt att se skillnad på dem. E måste ha varit mellan 155- 158 cm hög, född -02 (4 år på bilden) och ska ha dött i en olycka. Bara några ynka 100-lappar tjänade han under sin livstid. Jag uppfattade honom som inte helt hundra i psyket, men så var hans mor inte det heller. Å andra sidan umgicks jag inte mycket med honom heller.
K2, en jättetrevlig valack som tyvärr skadades så pass samma dag som denna bilden togs att han sedan kom att tas bort. Måste ha varit omkring 155 - 157 cm hög. Född -01. Sprang in knappa 100 000 innan han skadades. Han borde vara 6 år på bilden nedan och ett år yngre ovan.
K1, helbror till K2, stor och rejäl, troligen uppemot 165 cm hög. Född -00. Den största av alla släktingar. Jag red in honom och red honom lite tre somrar i rad. Trevlig och hade kapacitet som ridhäst. Hoppade bättre än Fröken My. Har enligt statistiken sprungit in nästan 200 000 och är nog fortfarande i livet. Har en hästgi utbuktning i pannan som jag nog inte sett på någon anna häst, men det syns inte på dessa bilder där han borde vara 7 år nedan och 6 på gruppbilden.
Fulsöta LA, -01 med långa älgöron. Kanske kring 157 cm hög. Startade ett par gånger, men inga pengar blev det. Utseendemässigt väldigt lik sin mor i huvudet. Samma far som K1, K2 och Fröken My's avkomma AL. Då hon inte lyckades säljas gick hon till slakt i unga år Jag var sugen på att köpa henne, men hade inte pengar för två hästar. Den enda häst jag har sett som hade en virvel på minst en decimeter på ganaschen. Min känsla var att hon var väldigt speciell - i positiv eller negativ bemärkelse fick jag däremot aldrig veta. Hon bör vara 5 år på bilden.
Underbara CM1. Ett härligt sto, -88, ca 158 cm hög, knappa 100 000 i insprung kronor och med 3 mysiga avkommor. Ibörjan hade jag svårt att skilja henne från RM i hagen. Här är hon med K1 som är ett par veckor gammal så hon bör vara 12 år. Efter sin långa tävlingskarriär och fölen togs hon bort när man slutade med aveln. Mamma till CM4, K1 och K2.
MM, -88 och omkring 160 cm hög. Helbror med CM1. Jag i en mycket yngre upplaga; han var den andra hästen jag red in. Eller snarast åkte på, mycket mer blev det aldrig. Väldigt otrygg och såg spöken överallt, ingen njutning att rida direkt, man var tvungen att vara på helspänn, men samtigt försöka vara lugn och trygg för honom. Men, väldigt snäll. Gick till slakt efter tävlingskarriären, när han var kring 11 - 12 år. På bilden borde han vara 7 - 8 år. Strax efter fotot togs åkte jag av - han blev rädd när jag satt upp - flyttade på sig - jag fick benet bakom sadeln = sabeltandad tiger som han gjorde allt för att bocka av...Jag satt ju inte i sadeln utan flög lätt och MM travade hem i full fart...
RM bredvid en ettårig Fröken My, född -91. Omkring 160 cm hög. Mamma till E och LA. Helsyster med CM2. Hade kapacitet, men galopperade ofta i sista sväng, därav bara knappa 100 000 i insprunga pengar. Hon fick en fölunge med inre missbildningar 2000 förutom ovanstående. Slaktad efter sista fölungen. Urmysig en sekunden för att vända och bli elak i ögonen i nästa sekund; den första häst jag såg det på. Enligt uppfödaren kom det från hennes far och jag har inte sett det hos någon av de andra släktingarna - förutom i mild variant hos helbrodern. 4 år på bilden.
CM2, född 1992, helbror med RM. Inga starter, ingen vidare kapacitet, men godkänt kvallopp om jag inte minns fel. Ska ha varit född med konstig benställning. Verkar enligt travsportinfo vara i livet idag. Kanske 152 cm hög, en liten köttbulle, men som var snäll, även som hingst om än lite nafsig. Stor skillnad mot sin helsyster i sättet. 21/2 år på kortet, direkt efter ett träningspass.
CM3, född - 94. Snäll, men lite nafsig som hingst. Tveksamt om han var över ponny höjd. 15 000 i inprungna pengar och såldes där jag tror han till viss del blev ridhäst. Kan vara i livet än idag. Den avkomma som skiljer sig mest från sina syskon - men tydligen en kopia av sin far. Knappa 2 år på bilden.
Tja, det var allihopa; har du orkat läsa ända hit är du värd en applåd!
Tja, bevisligen inte mycket, annars skulle jag väll inte ens tänkt tanken att ordna med det här inlägget :-) En sammanfattning på det har jag tänkt ska komma, vi får väl se. Orkar någon läsa hela detta inlägg blir jag imponerad ...
Temat är att presentera Fröken Mys släktingar. Alla har samma uppfödare som Fröken My och det är bara en av Fröken My's halvsyskon som jag inte har träffat, hon finns inte heller med på bild.
Bilderna är inte tiptopp, men de bättre jag har på respektive häst; jag önskar att jag hade tagit bättre och flera kort...
Först; Fröken My's son AL född 2000. Här försöker han ställa sig upp för första gången, samt gömmer sig bakom mamma. En försiktig, väldigt mjuk kille som jag tror blev omkring 155 cm hög. Idag är han ridhäst efter att bara ha gjort ett premielopp. Samma pappa som CM4, K1, K2 och LA. Första kommentaren om honm från uppfödaren var: "Det där är ju en ridhäst" - med hänvisning till de vita tecknen, och inte precis vad han önskade sig...
Sedan så klart Mamma My -78, med liten Fröken My vid sidan. Jag tror hon var kring 155 i mankhöjd; knappa 40 000 sprang hon in, men det är ju ganska många år sedan nu. 18 år tror jag hon blev, då togs hon bort eftersom hon inte blivit dräktig på två år. Föl hade hon annars nästan varje år, totalt 7 stycken. Fröken My är sista fölet, så Mamma My måste vara 16 år på kortet.
Favoriten CM4, -97, omkring 152cm hög och ganska späd. Mamma CM1 gick nästan över en månad innan hon tittade ut. Jag verkligen såg hur uppfödaren älskade CM4 och jag tror han sörjde när hon bara 4 år gammal fick tas bort pga luftrörsproblem. En underbar lite häst som levde alldels för kort. På bilden är hon 21/2 år.
Tre halvsystersöner, där två har samma far och mor; K1 och K2 och den tredje, E, som tittar upp mellan de två är halvbror till sto LA. På avstånd var det inte helt lätt att se skillnad på dem. E måste ha varit mellan 155- 158 cm hög, född -02 (4 år på bilden) och ska ha dött i en olycka. Bara några ynka 100-lappar tjänade han under sin livstid. Jag uppfattade honom som inte helt hundra i psyket, men så var hans mor inte det heller. Å andra sidan umgicks jag inte mycket med honom heller.
K2, en jättetrevlig valack som tyvärr skadades så pass samma dag som denna bilden togs att han sedan kom att tas bort. Måste ha varit omkring 155 - 157 cm hög. Född -01. Sprang in knappa 100 000 innan han skadades. Han borde vara 6 år på bilden nedan och ett år yngre ovan.
K1, helbror till K2, stor och rejäl, troligen uppemot 165 cm hög. Född -00. Den största av alla släktingar. Jag red in honom och red honom lite tre somrar i rad. Trevlig och hade kapacitet som ridhäst. Hoppade bättre än Fröken My. Har enligt statistiken sprungit in nästan 200 000 och är nog fortfarande i livet. Har en hästgi utbuktning i pannan som jag nog inte sett på någon anna häst, men det syns inte på dessa bilder där han borde vara 7 år nedan och 6 på gruppbilden.
Fulsöta LA, -01 med långa älgöron. Kanske kring 157 cm hög. Startade ett par gånger, men inga pengar blev det. Utseendemässigt väldigt lik sin mor i huvudet. Samma far som K1, K2 och Fröken My's avkomma AL. Då hon inte lyckades säljas gick hon till slakt i unga år Jag var sugen på att köpa henne, men hade inte pengar för två hästar. Den enda häst jag har sett som hade en virvel på minst en decimeter på ganaschen. Min känsla var att hon var väldigt speciell - i positiv eller negativ bemärkelse fick jag däremot aldrig veta. Hon bör vara 5 år på bilden.
Underbara CM1. Ett härligt sto, -88, ca 158 cm hög, knappa 100 000 i insprung kronor och med 3 mysiga avkommor. Ibörjan hade jag svårt att skilja henne från RM i hagen. Här är hon med K1 som är ett par veckor gammal så hon bör vara 12 år. Efter sin långa tävlingskarriär och fölen togs hon bort när man slutade med aveln. Mamma till CM4, K1 och K2.
MM, -88 och omkring 160 cm hög. Helbror med CM1. Jag i en mycket yngre upplaga; han var den andra hästen jag red in. Eller snarast åkte på, mycket mer blev det aldrig. Väldigt otrygg och såg spöken överallt, ingen njutning att rida direkt, man var tvungen att vara på helspänn, men samtigt försöka vara lugn och trygg för honom. Men, väldigt snäll. Gick till slakt efter tävlingskarriären, när han var kring 11 - 12 år. På bilden borde han vara 7 - 8 år. Strax efter fotot togs åkte jag av - han blev rädd när jag satt upp - flyttade på sig - jag fick benet bakom sadeln = sabeltandad tiger som han gjorde allt för att bocka av...Jag satt ju inte i sadeln utan flög lätt och MM travade hem i full fart...
RM bredvid en ettårig Fröken My, född -91. Omkring 160 cm hög. Mamma till E och LA. Helsyster med CM2. Hade kapacitet, men galopperade ofta i sista sväng, därav bara knappa 100 000 i insprunga pengar. Hon fick en fölunge med inre missbildningar 2000 förutom ovanstående. Slaktad efter sista fölungen. Urmysig en sekunden för att vända och bli elak i ögonen i nästa sekund; den första häst jag såg det på. Enligt uppfödaren kom det från hennes far och jag har inte sett det hos någon av de andra släktingarna - förutom i mild variant hos helbrodern. 4 år på bilden.
CM2, född 1992, helbror med RM. Inga starter, ingen vidare kapacitet, men godkänt kvallopp om jag inte minns fel. Ska ha varit född med konstig benställning. Verkar enligt travsportinfo vara i livet idag. Kanske 152 cm hög, en liten köttbulle, men som var snäll, även som hingst om än lite nafsig. Stor skillnad mot sin helsyster i sättet. 21/2 år på kortet, direkt efter ett träningspass.
CM3, född - 94. Snäll, men lite nafsig som hingst. Tveksamt om han var över ponny höjd. 15 000 i inprungna pengar och såldes där jag tror han till viss del blev ridhäst. Kan vara i livet än idag. Den avkomma som skiljer sig mest från sina syskon - men tydligen en kopia av sin far. Knappa 2 år på bilden.
Tja, det var allihopa; har du orkat läsa ända hit är du värd en applåd!
onsdag 15 juni 2011
Barn och häst
Hittade det här gamla inlägget, som jag redan trodde att jag hade publicerat...
Ibland är sonen bara så söt; som idag när vi var i stallet. Plötsligt gick han iväg till Fröken My som stod ensam i en hage 100 meter bort och åt gräs medan jag mockade (åt alla hästar, AnnSofies hand är ju inte bra ännu). Med sig hade han en lite rosa borste. Jag han ikapp honom innan han var inne i hagen. Så gick vi och borstade lite på Fröken My.
En stund senare hittade han en påse morötter i stallet, tog den största som måste funnits i påsen och så var han på väg igen till hagen. (Förlåt AnnSofie, vi är skyldiga dig en morot). Bara för mamma att springa iväg än en gång efter honom. Fröken My tackade och tog emot och sonen var glad över att kunna klappa Fröken på öronen medan hon betade.
Ibland är sonen bara så söt; som idag när vi var i stallet. Plötsligt gick han iväg till Fröken My som stod ensam i en hage 100 meter bort och åt gräs medan jag mockade (åt alla hästar, AnnSofies hand är ju inte bra ännu). Med sig hade han en lite rosa borste. Jag han ikapp honom innan han var inne i hagen. Så gick vi och borstade lite på Fröken My.
En stund senare hittade han en påse morötter i stallet, tog den största som måste funnits i påsen och så var han på väg igen till hagen. (Förlåt AnnSofie, vi är skyldiga dig en morot). Bara för mamma att springa iväg än en gång efter honom. Fröken My tackade och tog emot och sonen var glad över att kunna klappa Fröken på öronen medan hon betade.
söndag 12 juni 2011
Amorösa eskapader
Jag sa till maken att jag hoppades på att få höra om Brunstiga My's amorösa eskapader på hingststationen; idag var det tänkt att bli betäckning... Maken svarade (inte helt otypiskt) att några amorösa eskapader var det väl inte frågan om; snarast porrfilm så välkorrigerat som allt är.
Nyss kom i alla fall rapport; Förälskade My hade skött sig alldeles utmärkt vid betäckningen och ägnar nu mesta delen av sin tid åt att tråna över staketet och att kissa. Tydligen i enorma mängder (vilket jag kan tänkta mig, mängden urin hon producerade varje dag den månad hon stod vägg i vägg med en hingst för tio år sedan var imponerande). Hon måste helt ha glömt att hon inte alls skulle vara en "lättfotad flicka", vilket var hennes inställning när jag lämnade henne för en vecka sedan. Jaga på andra hästar har hon inte alls tid med.
Så nu följer betäckning varannan dag tills hon slutar att brunsta och sedan är det bara att vänta tills det blir dags för ultraljud igen...
Nyss kom i alla fall rapport; Förälskade My hade skött sig alldeles utmärkt vid betäckningen och ägnar nu mesta delen av sin tid åt att tråna över staketet och att kissa. Tydligen i enorma mängder (vilket jag kan tänkta mig, mängden urin hon producerade varje dag den månad hon stod vägg i vägg med en hingst för tio år sedan var imponerande). Hon måste helt ha glömt att hon inte alls skulle vara en "lättfotad flicka", vilket var hennes inställning när jag lämnade henne för en vecka sedan. Jaga på andra hästar har hon inte alls tid med.
Så nu följer betäckning varannan dag tills hon slutar att brunsta och sedan är det bara att vänta tills det blir dags för ultraljud igen...
fredag 10 juni 2011
Rapport från hingststation
Jag kan inte låta bli att skratta åt Fröken My - och skämmas lite lätt. Senaste dagarna på hingststation har hon bettet sig precis som ... Fröken My. Hon började (efter att jag åkt, så klart, innan dessa visade hon inte sina avsikter) med att valla runt på en av sina nya kompisar. Sedan hon flyttade till Solberga har både Winnie och Minsta bestämt över henne. Nu visade hon gamla takter, men valla andra hästar är det MÅNGA år sedan hon gjorde, tror det var en ranglåg valack som råkade ut för detta sådär 2001 - 2002 någon gång...Skärpning Fröken My! Du brukar; nu mer, vara en BRA ledare, inte en som vallar. Hotet om att få stå själv verkar ha fått henne på lite bättre tankar dock.
Idag föreslogs ett ultraljud eftersom hon inte visat brunst. Helt ok enligt mig, men precis innan ringde hingstägaren upp igen och sa att nu brunstade hon...Hon hade kollat tidigare idag och inte - men nu så... Ganska typiskt Fröken det med.
Det blev ändå en koll för att se brunststatus så att hon (förhoppningsvis) inte ska behöva bli betäckt för många gånger pga att hon så lätt får problem med ryggen. Kul av hingstägaren att tänka så, för att göra det bästa möjliga för just Fröken My!
Nedan några sommar bilder från 2007 med en annan av hennes egenheter - att klia sig mot lämpliga objekt - om de inte finns kan hon backa upp mot mig istället...
Idag föreslogs ett ultraljud eftersom hon inte visat brunst. Helt ok enligt mig, men precis innan ringde hingstägaren upp igen och sa att nu brunstade hon...Hon hade kollat tidigare idag och inte - men nu så... Ganska typiskt Fröken det med.
Det blev ändå en koll för att se brunststatus så att hon (förhoppningsvis) inte ska behöva bli betäckt för många gånger pga att hon så lätt får problem med ryggen. Kul av hingstägaren att tänka så, för att göra det bästa möjliga för just Fröken My!
Nedan några sommar bilder från 2007 med en annan av hennes egenheter - att klia sig mot lämpliga objekt - om de inte finns kan hon backa upp mot mig istället...
Slut gnällt
...just det, äntligen börjar träningsvärken efter skoningen ge upp, så nu behöver jag inte längre gå runt som en gammal tant och knappt vilja sätta eller resa mig. Jag slipper även sitta/stå och strecha dagarna i ända. Enda bonusen var att jag faktiskt nästan är lika vig som för 10 år sedan. Några mer strechpass och jag är i samma böjliga form. Kan till och med ha varit värt denna träningsverk för att komma fram till det.
Till och med tån som jag krachat i diverse möbler 3 gånger så den blivit blå och röd och jag började undra om det brutits börjar kännas ok. Så nu kanske omgivningen slipper mitt gnällande ett tag.
Till och med tån som jag krachat i diverse möbler 3 gånger så den blivit blå och röd och jag började undra om det brutits börjar kännas ok. Så nu kanske omgivningen slipper mitt gnällande ett tag.
Tvätt
Ett av min vanliga sommarpyssel är att tvätta upp alla täcken och övrig utrustning som man förhoppningsvis inte behöver på sommaren. Så även i år. Nu när det har varit varmt och Fröken My har åkt iväg så hänger täckena på tork. Otur bara att jag fått snabbevakuera dem ett par gånger när åskan börjat mullra/precis fått tvättmaskinen klar när mörka moln har tornat upp sig.
Irriterande nog är täckena så vattentäta att hela täcket torkar, förutom nerkanten där det ligger minst en deciliter vatten som inte rinner ut genom täcket pga dess motstånd mot vatten. Nåja, det håller ju hästen torr regniga dagar lika bra, först efter 8 säsonger eller så gav mitt mest använda täcke upp sin vattenresistens....
Täckestork à la Ingrid:
Irriterande nog är täckena så vattentäta att hela täcket torkar, förutom nerkanten där det ligger minst en deciliter vatten som inte rinner ut genom täcket pga dess motstånd mot vatten. Nåja, det håller ju hästen torr regniga dagar lika bra, först efter 8 säsonger eller så gav mitt mest använda täcke upp sin vattenresistens....
Täckestork à la Ingrid:
onsdag 8 juni 2011
Föl tankar
Som jag avslutade förra inlägget; det har inte varit lätt att bestämma sig för betäckning , det har varit ett beslut som tagit många år. Olika argument har vägt mot varandra. Nu känner jag mig nöjd med mitt beslut; oavsett om det blir någon fölunge eller ej (jag vågar ännu inte hoppas eller tro något sådant). För jag har försökt, hade jag inte gjort det hade jag ångrat mig djupt. I år kändes också som kanske sista möjligheten, Fröken är trots allt 16 år och det är 11 år sedan hon fölade senast.
Så, här är de tankar som har funnits hos mig länge och som, till slut blev till en resa till hingsten:
Så, här är de tankar som har funnits hos mig länge och som, till slut blev till en resa till hingsten:
- Man SKA INTE betäcka ett travsto med ridhäst. Det har jag läst på internetforum och egentligen håller jag med. Största argumentet emot är nog att avkomman får inget värde och riskerar att bli en ganska dålig ridhäst.
- Fröken My's återkommande rygg problem.
- Fröken My har inte visat något tävlingsmässigt.
- Fröken My har inget att tillföra ridhästaveln.
- Kostnaden för att hålla två hästar.
- Det är betydligt enklare, och troligen billigare, att köpa exakt den häst jag vill ha som ettåring istället för att tillverka en själv med alla risker det innebär.
- Fölning och unghästar kräver stor kunskap
- För mig personligen spelar värdet ignen roll och jag behöver inte en häst med större kapacitet än den jag har idag. Förvisso borde jag väll köpa någon "redan existerande" häst i behövande situation, men jag är inte riktigt sugen på det.
- Ryggproblemen tror jag, ju mer jag läser att de beror på skador i ungdomen som på intet sätt behöver vara ärftliga. Bara min resonemang runt det skulle kunna fylla ett inlägg.
- Jag har aldrig haft möjlighet/varit intresserad av att tävla, men däremot har Fröken My hållit för relativt hård träning i många år. Jag rider tuffare än många i min omgivning.
- Hon kanske inte har något att tillföra ridhästaveln, men avkomman ska bli min ridhäst. Många säger att avkomman är bara till dem och snart finns hästen på salusidor, men efter att ha ägat Fröken My i 10 år så vet jag att jag kommer att göra allt för att kunna behålla avkomman.
- Att det blir dyrare att hålla två hästar kan jag inte neka till, men jag börjar inse att jag kanske inte har så många år kvar med Fröken My och kan jag inte ha kvar henne så vill jag ändå ha en häst från att den är ett år gammal. Mitt mål är inte att tväla utan att utvecklas med min häst. Det skulle betyda dubbla hästar oavsett under en period om jag inte helt vill låta bli att rida ett tag.
- Det vore lättare att köpa det jag söker; men i många och mycket är jag ute efter att ha varit med från början. Jag vet att det har format mitt band till Fröken My; att känna henne och hennes släktingar. Det kan jag inte få med någon annan häst som jag hittar på en till salu sida. Inte förrän möjligen hos dennes avkomma...Jag kan inte ens köpa denna kunskap om släkten, den måste upplevas.
- När Fröken My var ung hade jag faktiskt en hel del kontakt med unghästar, allt från små föl till treåriga hingstar. Jag var inte den som lärde dem allt, som bestämde hur saker skulle göras eller tog tag i svåra sitationer (det fick jag inte). Men jag lärde mig mycket och hoppas att kunskapen ska gå bra att plocka fram igen; samt kunna kompleteras med böcker. Vid behov får man se till att hitta någon som kan hjälpa till.
tisdag 7 juni 2011
Resa
Ibland är jag flexibel och effektiv, härromdagen till exempel....
Kvällen innan hade jag sett att Fröken My "blinkade" när hon kissade och började misstänka att hon var på gång in i brunst. Hon var bokad på date med en stilig hingst, men det skulle inte finnas plats förrän i mitten på juni. Mailade trots allt hingstägaren och fick dagen därpå svaret att jo, ni skulle kunna komma.. . Sådär 10.45 måste jag ha läst det mailet.
Nationaldagen och maken hade pratat om hur han längtadeefter att segla och inte hade det blivit av ännu; men eftermiddagen var vikt för det, sista chansen denna långhelg. Själv skulle jag inte ens till stallet utan Mariah skulle ut med Fröken My.
Jag visste att jag egentligen ville åka , nästa brunst skulle troligen infalla i slutet på månaden och då skulle det kanske bara bli ett, möjligen två försök med betäckning. Åkte vi nu kunde fanns ytterligare ett försök. När nu brunsten var på väg var det ju bråttom... Fast så var det ju sonen....
Telefonen började gå varm; till Mariah - var hon ute och red? Till den tilltänka transporten - kunde den lånas? Till kompisen som ville följa med - skulle det passa? Och så klart till hingtsägaren, hur tänkte hon, visst var det denna eller nästföljande dag som var alternativet om vi skulle åka på denna brunst?
11.15 bestämde jag mig; det fick bli en resa med barn i bilen. Pulsen ökade. Minst 3 timmar enkel väg. Om vi bara kunde matcha det med hans lunchsömn skulle det nog gå bra. Denna brukar på börjas kring 12.00. Åter en telefonrunda till alla och säga att jag bestämt mig medan maken åkte för att tanka, hämta släp, och min vän Helena i stan. Under tiden lagade jag någon form av lunch (omelett till sonen, macka + yoghurt till mig), gjorde matsäck, packade leksaker, blöjor, klädombyte för oss båda, vatten till hunden som också skulle med (bättre än att ligga hemma själv). GPS, adress, mobiltelefon, hästpass, flugtäcke + flughuva som fanns hemma, CD med barnmusik, sonens favoritboken och säkert flera saker slutade i tre väskor. Innan maken var tillbaka hann jag till och med vänta en stund och hänga tvätten...
Upp till stallet, kasta in Fröken My från hagen, lasta bilen med regntäcket, plocka fram all reseutrustning (tur att den var där jag trodde), snabbt borsta av Fröken My och så på med täcke och transportskydd medan AnnSofie höll koll på sonen.
Ett par djupa andetag; är jag stressad går inte Fröken My på transporten, men hon klampade rakt in; måste vara för att jag lovat henne en date. Upp med lämmen och så iväg efter att ha lastat om en av Helenas hundar i baksätet så att de andra tre fick lite bättre plats i bagaget... 13.00 och sonen var fortfarande vaken även om han ätit dåligt - mammas stress påverkade säkert inte bara min matlust.
Sonen somnade efter någon halvtimmes körning och allt gick egentligen bra med resan förutom att släpet började vobbla när vi kom upp i 80 km/h. Måste vara något särskilt Förken My gjorde denna dag eller någon med dagens lastning för senast jag körde exakt samma ekipage var det inga problem. Dåligt med luft i bakdäcken föreslog Helena. Värmen gjorde det nog inte bättre för Fröken My och hon var genomblöt när vi väl kom fram, fast inte så stressad. Till slut var vi framme; lastade ur och så kom biten med att få av skorna. Ihopsläpp med nya hästar + betäckning kräver att det inte är några skor, åtminstone inte bak.
Fröken My traskade, som vanligt, bara rakt in, gick åt sitt håll och började äta. Ett annat sto följde efter och när vi åkte efter att ha fikat i gröngräset så Fröken nöjd ut. Hon fick även hälsa en snabbis på hingsten över staketet, men tänkte inte visa sig särskilt imponerad; man kan ju inte vara för lättflörtade heller tycktes hon anse.
Vi styrde hemåt vid 18 tiden, sonen höll sig vaken hela hemvägen, trots att han borde somnat mellan 19 - 20 . Inte helt optimalt och helt populärt hos sonen. Själv lämnade jag av transport och Helena och var inte hemma förrän strax efter 22. Dags för lite mera mat och så sängen.
..lite mer kring mina tankar angående betäckning, hingstval etc kommer, det har varit ett beslut som har tagit många år att ta...
Kvällen innan hade jag sett att Fröken My "blinkade" när hon kissade och började misstänka att hon var på gång in i brunst. Hon var bokad på date med en stilig hingst, men det skulle inte finnas plats förrän i mitten på juni. Mailade trots allt hingstägaren och fick dagen därpå svaret att jo, ni skulle kunna komma.. . Sådär 10.45 måste jag ha läst det mailet.
Nationaldagen och maken hade pratat om hur han längtadeefter att segla och inte hade det blivit av ännu; men eftermiddagen var vikt för det, sista chansen denna långhelg. Själv skulle jag inte ens till stallet utan Mariah skulle ut med Fröken My.
Jag visste att jag egentligen ville åka , nästa brunst skulle troligen infalla i slutet på månaden och då skulle det kanske bara bli ett, möjligen två försök med betäckning. Åkte vi nu kunde fanns ytterligare ett försök. När nu brunsten var på väg var det ju bråttom... Fast så var det ju sonen....
Telefonen började gå varm; till Mariah - var hon ute och red? Till den tilltänka transporten - kunde den lånas? Till kompisen som ville följa med - skulle det passa? Och så klart till hingtsägaren, hur tänkte hon, visst var det denna eller nästföljande dag som var alternativet om vi skulle åka på denna brunst?
11.15 bestämde jag mig; det fick bli en resa med barn i bilen. Pulsen ökade. Minst 3 timmar enkel väg. Om vi bara kunde matcha det med hans lunchsömn skulle det nog gå bra. Denna brukar på börjas kring 12.00. Åter en telefonrunda till alla och säga att jag bestämt mig medan maken åkte för att tanka, hämta släp, och min vän Helena i stan. Under tiden lagade jag någon form av lunch (omelett till sonen, macka + yoghurt till mig), gjorde matsäck, packade leksaker, blöjor, klädombyte för oss båda, vatten till hunden som också skulle med (bättre än att ligga hemma själv). GPS, adress, mobiltelefon, hästpass, flugtäcke + flughuva som fanns hemma, CD med barnmusik, sonens favoritboken och säkert flera saker slutade i tre väskor. Innan maken var tillbaka hann jag till och med vänta en stund och hänga tvätten...
Upp till stallet, kasta in Fröken My från hagen, lasta bilen med regntäcket, plocka fram all reseutrustning (tur att den var där jag trodde), snabbt borsta av Fröken My och så på med täcke och transportskydd medan AnnSofie höll koll på sonen.
Ett par djupa andetag; är jag stressad går inte Fröken My på transporten, men hon klampade rakt in; måste vara för att jag lovat henne en date. Upp med lämmen och så iväg efter att ha lastat om en av Helenas hundar i baksätet så att de andra tre fick lite bättre plats i bagaget... 13.00 och sonen var fortfarande vaken även om han ätit dåligt - mammas stress påverkade säkert inte bara min matlust.
Sonen somnade efter någon halvtimmes körning och allt gick egentligen bra med resan förutom att släpet började vobbla när vi kom upp i 80 km/h. Måste vara något särskilt Förken My gjorde denna dag eller någon med dagens lastning för senast jag körde exakt samma ekipage var det inga problem. Dåligt med luft i bakdäcken föreslog Helena. Värmen gjorde det nog inte bättre för Fröken My och hon var genomblöt när vi väl kom fram, fast inte så stressad. Till slut var vi framme; lastade ur och så kom biten med att få av skorna. Ihopsläpp med nya hästar + betäckning kräver att det inte är några skor, åtminstone inte bak.
Fröken My traskade, som vanligt, bara rakt in, gick åt sitt håll och började äta. Ett annat sto följde efter och när vi åkte efter att ha fikat i gröngräset så Fröken nöjd ut. Hon fick även hälsa en snabbis på hingsten över staketet, men tänkte inte visa sig särskilt imponerad; man kan ju inte vara för lättflörtade heller tycktes hon anse.
Vi styrde hemåt vid 18 tiden, sonen höll sig vaken hela hemvägen, trots att han borde somnat mellan 19 - 20 . Inte helt optimalt och helt populärt hos sonen. Själv lämnade jag av transport och Helena och var inte hemma förrän strax efter 22. Dags för lite mera mat och så sängen.
..lite mer kring mina tankar angående betäckning, hingstval etc kommer, det har varit ett beslut som har tagit många år att ta...
Varför jag inte ska bli hovslagare
Hastigt och lustigt behövde Fröken My's skor komma av; helst alla fyra, men åtminstone bakskorna. Jag har gjort det tidigare, men kan ju inte påstå att jag är någon expert...Det brukar dessutom gå lång tid mellan gångerna.
I alla fall, Fröken My skötte sig ypperligt, trots det tog det minst 30 minuter att få av två skor.
För första gången hade jag även den exellenta servicen av vettiga verktyg, något jag inte äger själv. Nu fanns det en bra bräcktång och upphuggare.
Sagt och gjort, jag satte igång, varmt som det var lät jag shortsen vara på, det kändes helt ok. För det första lyckades jag inte med att knipsa av nitarna med någon tång (som jag brukar göra). I mitt minne fixar hovslagaren skons nitar medan hoven står på backen så jag försökte glatt att använda upphuggaren med hoven i marken. Visst borde man ta nitarna underifrån, men det funkar ju inte med hoven i backen så troligen var det inte så man gjorde...De skulle nog slås av; istället för att knipsas av med tången. Till slut sa någon av de fyra människorna som studerad mig (och väntade på att jag ÄNTLIGEN skulle bli klar) att borde jag inte lyfta hoven och ta nitarna från andra hållet...
Jag fick även låna ett verktyg som man kan plocka nitarna med en och en, men så klart var nitarna väl slitna så att de inte ville greppas så lätt. Så jag slet, böjde och bände och lyckades få ut nit efter nit. Samtidigt försökte jag konversera med övriga och jobba på så fort jag bara kunde...
Resultat:
Varför skorna så promt måste av berättar jag i nästa inlägg...
I alla fall, Fröken My skötte sig ypperligt, trots det tog det minst 30 minuter att få av två skor.
För första gången hade jag även den exellenta servicen av vettiga verktyg, något jag inte äger själv. Nu fanns det en bra bräcktång och upphuggare.
Sagt och gjort, jag satte igång, varmt som det var lät jag shortsen vara på, det kändes helt ok. För det första lyckades jag inte med att knipsa av nitarna med någon tång (som jag brukar göra). I mitt minne fixar hovslagaren skons nitar medan hoven står på backen så jag försökte glatt att använda upphuggaren med hoven i marken. Visst borde man ta nitarna underifrån, men det funkar ju inte med hoven i backen så troligen var det inte så man gjorde...De skulle nog slås av; istället för att knipsas av med tången. Till slut sa någon av de fyra människorna som studerad mig (och väntade på att jag ÄNTLIGEN skulle bli klar) att borde jag inte lyfta hoven och ta nitarna från andra hållet...
Jag fick även låna ett verktyg som man kan plocka nitarna med en och en, men så klart var nitarna väl slitna så att de inte ville greppas så lätt. Så jag slet, böjde och bände och lyckades få ut nit efter nit. Samtidigt försökte jag konversera med övriga och jobba på så fort jag bara kunde...
Resultat:
- Tja skorna kom ju av, tyvärr blev lite av hovväggen mer tilltygade än vad jag någonsin lyckats med.
- Bilden på mina ben talar nog för sig själv; var inte barbent när du leker hovslagare. Trots att det känns ok i början så är resultatet inte vackert. Det blir kläder som täcker dessa knän ett tag framöver, bytte tom i morse när jag insåg att kjolen visade knäna när jag satt.
- Jag har rejält träningsverk från knäna till höften, både på bak och framsida av låren. Det är svårt att böja sig till makren och jag tror att jag börjar närma mig 100 år eller så. En allmänt gnällig och "tyck synd om mig" attityd idag alltså.
Varför skorna så promt måste av berättar jag i nästa inlägg...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)