Mörkt

Det är bara att inse, de flesta ridturer framöver kommer att bli så här; ändå har jag en riktigt bra pannlampa trots att det inte syns här. Nåja, alternativet är att inte rida alls, så det är bara att se fram mot helgerna.

Kattungen växer! Del 2

Maken håller vissa dagar på att gå åt för de hyss katten hittar på - men det är svårt att vara arg på henne särskilt länge - även om hon bokstavligen har klättrat i gardiner.
Mest av allt är det väll Mika som får stå ut med lömska attacker och påhopp - fast å andra sidan leker hon ibland med misse som om hon vore en hund...

Fröken My är sedan i torsdags tillbaka på Solberga. Hon har fått börja jobba mer och mer och sköter sig utmärkt! Hon verkligen jobbar på att visa hur underbar hon är att ha som avslappning och att det är värt att ge sig ut på ridtur trots höstvädret och mörkret. Förutom när hon plötsligt hög mig i armen tidigare i veckan medan jag visiterade henne när hon åt. Det har aldrig hänt tidigare under våra år tillsammans. Idag kom hon till och med och väntade vid grinden så fort hon såg att jag kom till stallet.

Men, det som värmde mitt hjärta mest vara att hon och Winnie stod och kliades för en kort stund - Fröken My är inte hästen som man ofta ser stå och klia på andra (eller bli kliad). Synd bar att kameran inte var med.