Fröken My är sedan i torsdags tillbaka på Solberga. Hon har fått börja jobba mer och mer och sköter sig utmärkt! Hon verkligen jobbar på att visa hur underbar hon är att ha som avslappning och att det är värt att ge sig ut på ridtur trots höstvädret och mörkret. Förutom när hon plötsligt hög mig i armen tidigare i veckan medan jag visiterade henne när hon åt. Det har aldrig hänt tidigare under våra år tillsammans. Idag kom hon till och med och väntade vid grinden så fort hon såg att jag kom till stallet.
Men, det som värmde mitt hjärta mest vara att hon och Winnie stod och kliades för en kort stund - Fröken My är inte hästen som man ofta ser stå och klia på andra (eller bli kliad). Synd bar att kameran inte var med.
En blondin, en brunett och en rödhätta (nästan naturligt…) med olika yrkesval och på olika platser i livet – spridda åldersmässigt över mer än tio år, två hundägare, en kattägare, två mammor, en student, en gift, två nykära – har ett kärt bekymmer gemensamt, nämligen hur man får ihop vardagspusslet med hästeriet. Trots att de inte har tillräckligt med tid har de bestämt att tillsammans reflektera över ekvationen som inte går ihop sig. Det här är deras blogg. Välkommen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar