För några dagar sedan klagade Mariah på att Fröken My inte gick att fånga i hagen. Fröken bara sprang omkring och roade sig med henne. När jag själv sedan kom upp till hagen borstade jag henne lös i hagen, hon har varit extra mysig och kelig på sistone.
Så jag tog faktiskt tömkörningsselen i handen och gick in mot henne = inte bra idé. Jag backade redan innan jag kommit fram eftersom Fröken började fundera på att gå sin väg. Hämtade grimman istället, men Fröken My gick...
Det slutade med sådär 20 minuters jakt av Fröken My i hagen. Hon lekte bäst hon kunde; sprang iväg och stannade sedan för att se om jag kom efter. Svansen i vädret och några arabfnysningar med huvud och hals högt. Så snygg så! När hon väl hade värmt upp blev det några vändor genom hagen i maximalfart där jag mest stod i mitten och drev på henne. Dessutom körde hon sin favorit där hon kommer emot mig med slickade öron i trav eller galopp och inte väjer förrän hon är ganska nära. Det är tur att hon bara leker - och att vi båda vet om det.
Ett är då säkert - Fröken My behöver börja jobba mera - energi verkar det inte vara så ont om och av hovömheten syns inget alls.
..och jag fick fatt på Sprintern My och så blev det sådär 15 minuter lugnt tömkörningsarbete.
En blondin, en brunett och en rödhätta (nästan naturligt…) med olika yrkesval och på olika platser i livet – spridda åldersmässigt över mer än tio år, två hundägare, en kattägare, två mammor, en student, en gift, två nykära – har ett kärt bekymmer gemensamt, nämligen hur man får ihop vardagspusslet med hästeriet. Trots att de inte har tillräckligt med tid har de bestämt att tillsammans reflektera över ekvationen som inte går ihop sig. Det här är deras blogg. Välkommen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar