Broddar

Hela vintern har jag hyllat broddarna (och snösulorna). Att inse att asfaltsvägarna varit mina bästa vänner eftersom de består av flera cm packad is som ger alldeles lagom svikt vid ridning. Att utan oro ha kunnat galoppera fram, även de dagar Fröken My varit lagt in den högre växeln har varit oslagbart -om inte annat för att hålla henne nöjd. I år har det på många sätt varit lättare att träna än många andra vintrat med stenhård mark. Då hjälper inga broddar alls. För att inte tala om hur många vackra vinterdagar vi har fått uppleva, snö som gnistrar, blå himmel och naturen...och en snabb galopp.

MEN nu måste jag ge upp min lovsång. Det blev dags att plocka av brodd h-et. Det brukar alltid gå bra och för bara några veckor sedan hade jag en brodd som nästan var helt nersliten. Inga problem - AnnSofies polygrip fixade biffen när min annars väldigt effektiva broddnyckel inte fick grepp. De broddar som hovslagern drog i vid senaste skoningen biter dock inga polygriper eller broddnycklar på. De är av en modell jag inte sett tidigare, där de längst in mot skon har som en cirkelformad platta. Hovslagaren varande för att han drog åt brodden hårt, jovisst, men detta! Broddarna ser ut som om de har flera veckor av använding kvar men går inte att få grepp om med broddnyckeln. Det brukar vara dessa jag spara dem inför nästa säsong eller som reserv. De här går inte att greppa!

Så, hovslagern kommer inte ännu på ett par veckor och jag får knappt loss en ända brodd. Aldrig mer dessa broddar! Nu köper jag egna och använder mig inte av de hovslagaren har med sig (jag som tyckte det verkade så smidigt...) Däremot kan hovis få dra dit dem, de sitter bra. Bara de är av sorten jag är van vid - hoven som innehöll mina brodd är inga problem att brodda ur - även om de broddarna är mer slitna än övriga...