lördag 2 april 2011

Lördagmorgon

Hunden har fått för lite motion på sistone, jag vill till stallet, sonen lära vara helvild och mannen behöver få egen tid. Vad kan då vara bättre än att ta hunden och barnet på en promenad medan mannen får sovmorgon? Att sonen nu mer inte riktigt trivs i vagnen löser sig nog. Sagt och gjort; klä på hunden, klä på mig, klä på barnet, ut med vagnen genom dörren och så låta sonen promenera första biten själv (= han sitter snällare i vagnen sedan – i alla fall i teorin). Med lite tur når vi ända till stallet (drygt 3 km bort).

Allt fungerade faktiskt bra, men det är varmt att gå i full stallmundering. Väl i stallet är det bara att ringa maken och säga att nu kan du få hämta sonen. Öhh – skulle du inte väcka mig innan du gick? blev svaret.

Hunden låses med fördel in i någon box (inte den som ska mockas) och så var det bara att påbörja stallsysslorna. Som tur var "lekte hästarna kurragömma" och sonen kunde få gå lite mer obehindrat. Tyvärr går det fort att fixa i stallet när man har ett barn som behöver passning (eller snarast: jag gör allt i högspeed tempo för att A: sonen inte ska hinna lessna; B: sonen inte ska springa iväg; C: sonen inte ska demolera hela stallet…) så det blir dags att ta in hästen innan maken kommit för att hämta sonen.

Hästarna lekte fortfarande kurragömma; 14 kg barn på armen, ut i hagen i den djupa snön och leta häst. Som tur var är det ofta lätt att fånga Fröken My. Sonen ställdes ner, grimman på och barnet upp på armen igen, innan han hinner springa iväg eller de andra hästarna hinner komma och vara nyfikna.

Grimskaftet över axeln så att hästen kan sticka om okända monster skulle råkat dyka upp – det verkar säkrare än att jag hänger fast i änden att grimskaftet och försöker hålla balansen på den upptrampade stigen med ett barn på armen. Skulle hon inte vara väluppfostrade skulle jag inte ens tänka tanken att hämta in henne med barn på armen. Fadern kom precis när vi var på väg in i stallet och sonen langades tacksamt över. 14 kg är tungt och genom grindar och dörrar klarar man sig bra utan den extra tyngden.

När de vinkats av var det bara att slänga på sadeln och ge sig iväg. Härligt! En timme i skogen. Väl tillbaka i stallet är det bara att börja traska hemåt. Kom hem ganska lagom när sonen precis vaknat efter lunchsömnen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar