En tiger och en ängels tålamod

Kattungen blir vildare för varje dag - men nu har vi ÄNTLIGEN fått den att äta fast mat och dricka mjölk från skålen.

En film från gårdagen - Mika har det inte helt lätt här hemma. Synd bara att färgerna blev så dåliga och att solen kom in i bilden ibland. Idag började katten dessutom klättra upp på soffans ryggstöd och fara omkring. Hjälp - vi har ett monster!

Fröken My behöver motion

För några dagar sedan klagade Mariah på att Fröken My inte gick att fånga i hagen. Fröken bara sprang omkring och roade sig med henne. När jag själv sedan kom upp till hagen borstade jag henne lös i hagen, hon har varit extra mysig och kelig på sistone.

Så jag tog faktiskt tömkörningsselen i handen och gick in mot henne = inte bra idé. Jag backade redan innan jag kommit fram eftersom Fröken började fundera på att gå sin väg. Hämtade grimman istället, men Fröken My gick...

Det slutade med sådär 20 minuters jakt av Fröken My i hagen. Hon lekte bäst hon kunde; sprang iväg och stannade sedan för att se om jag kom efter. Svansen i vädret och några arabfnysningar med huvud och hals högt. Så snygg så! När hon väl hade värmt upp blev det några vändor genom hagen i maximalfart där jag mest stod i mitten och drev på henne. Dessutom körde hon sin favorit där hon kommer emot mig med slickade öron i trav eller galopp och inte väjer förrän hon är ganska nära. Det är tur att hon bara leker - och att vi båda vet om det.

Ett är då säkert - Fröken My behöver börja jobba mera - energi verkar det inte vara så ont om och av hovömheten syns inget alls.

..och jag fick fatt på Sprintern My och så blev det sådär 15 minuter lugnt tömkörningsarbete.

Kattungen växer!

..och myser med sin "mamma". De här korten känns redan gamla då de har ett par dagar på nacken. Otroligt så fort utvecklingen går!

Vilse

Härromdagen var jag och Fröken My ute på tur i skogen. En kombination av ridning och svampplockning. För ovanlighetens skulle bestämde vi oss för att ta turen "bakochfram". Vi har säkert gått där mer än 20 gånger, men alltid från andra hållet. Det gick bra, bara av att sitta upp blev jag glad och lycklig trots att det regnade lätt. Svamp hittade jag också en del. Så fick jag idén att gå ner på andra sidan kullen, en extra vända, där har vi bara varit några gånger och alltid tagit lite olika småstigar; men det är en kulle och skogen slutar 100 meter efter backen. Ner och letade svamp; hittade ingen där jag trodde, men lite svamp senare. Vi vände upp för backen och så skulle vi ner på andra sidan kullen - vägen hem. Fast först behövde vi följa kullen en liten bit för att ta rätt backe ner - annars hamnar man i en tät granplantering som nog inte går att tränga sig igenom. Vi såg aldrig rätt backe ner så vi fortsatte i riktning längs med kullen - då kommer man ner lite längre bort, en vända vi ockås har gjort några gånger.

Svamp såg vi då och då, men när vi äntligen gick nerför backen, efter att ha följt diverse skogsstigar som dykt upp, kom vi ner på samma sida kulle som vi började gå ner - dvs helt fel sida. Hur det gick till har jag inte den ringaste aning om, jag som tyckt att jag haft ett vettigt lokalsinne när jag varit i skogen med häst (annars är det inte mycket att skryta med). Bevisligen hade vi gått i cirkel!!!!!

Nåja, hem kom vi, men det tog dryga halvtimmen längre än planerat. Kantareller hade vi också med för den delen; nästan en hel hundbajspåse; det är en så praktisk liten påse att ha med i fickan på ridbyxorna.

Tittut

Fröken My kom fram i hagen inför dagens ridtur.
Självklart tog hon med sig kompisarna.

Ultraljud och Mamma Mika

Idag kom veterinären ut och ultraljudade Fröken My. Hon gömmer ingen bebis där inne - tyvärr. Hon verkar vara på väg in i brunst, vilket jag såg redan innan veterinären kom. Det är väll bara att inse att min dröm om ett gulbrunt stoföl med mycket vita tecken inte kommer att infrias - åtminstone inte nästa år. (Och hade det blivit ett föl hade det förmodligen blivit en brun hingst utan tecken - som jag hade gillat lika mycket när den väl var född).

En av stallkatterna som har en unge på knappa tre veckor har varit försvunnen några dagar så ungen fick komma hem till oss för flaskmatning och omvårdnad. Mika har redan tagit hand om putsning och värme. Först såg hon lite förvånad ut när den lille hamnade hos henne, men hon fann sig snart och har mest passat katt hela dagen.

Kissen är helnöjd och sover helst mellan Mikas bakben. Eller inne i Mikas kudde tillsammans med henne.

Betesbrist

Betet räcker inte riktigt till till Fröken My som äter mer än arabdamerna. Grannstallet däremot har för mycket bete så Hungriga My får flytta dit en stund. En win-win sitaution - de får betet uppätet och förhoppningvis blir deras ponnyer inte lika runda och Fröken My får äta så mycket hon vill.

Här är biler från ihopsläppet - synd bara att kameran inte riktigt ville vara med mig mer och ta skarpa biler (och varför var hästarna så långt bort?) Fröken My visade sig från sin arabhäst sida, frustade, lyfte svansen och sprang (övriga hästar hack i häl).

































Till slut blev det lungt.

För att ta oss till grannen blev det en ridtur genom skogen (varför gå närmaste vägen på asfalten?) Jag knöt fast grimsakftet på ena sidan, satt upp och så var vi iväg. Det är andra gången sedan Fröken My återkom från sin semester som jag sitter på henne och hon gillade det! Dessutom spanade hon in typen på ryggen, det vita i nerkant är mitt ben.

Hjälpreda

Idag fick jag med min lilla hjälpreda. Det borstades på hästar (Fröken My och Carina), matades katter och studsades på studsmattan. Full fart alltså!