Mörkt

Det är bara att inse, de flesta ridturer framöver kommer att bli så här; ändå har jag en riktigt bra pannlampa trots att det inte syns här. Nåja, alternativet är att inte rida alls, så det är bara att se fram mot helgerna.

Fröken My är sedan i torsdags tillbaka på Solberga. Hon har fått börja jobba mer och mer och sköter sig utmärkt! Hon verkligen jobbar på att visa hur underbar hon är att ha som avslappning och att det är värt att ge sig ut på ridtur trots höstvädret och mörkret. Förutom när hon plötsligt hög mig i armen tidigare i veckan medan jag visiterade henne när hon åt. Det har aldrig hänt tidigare under våra år tillsammans. Idag kom hon till och med och väntade vid grinden så fort hon såg att jag kom till stallet.

Men, det som värmde mitt hjärta mest vara att hon och Winnie stod och kliades för en kort stund - Fröken My är inte hästen som man ofta ser stå och klia på andra (eller bli kliad). Synd bar att kameran inte var med.

Någon som vill imponera

Jag har varit på semester och tittat på massor med underbara hästar. Må hända känner sig Fröken My något åsidosatt för när jag red henne idag jobbade hon hårt på att visa vilken duktig häst hon var. Trots att vi "bara" hade dressyrbettet skötte hon sig ypperligt ute - annars har hon en tendens att bli lite stark när hon har för mycket energi och att det blåste idag hjälpt verkligen inte till för att lugna ner henne. Så, jag är stolt, fin form, en häst som bara blev bättre och bättre - vilken skillnad det blev med skor!

Att hon dessutom kom till grinden i galopp bara jag vissalde på henne och gnäggade bara hon såg mig gjorde inte besöket sämre. Möjligen kan det ha berott på att kompisen var ute och reds (fast inte ens då brukar hon betee sig på detta sätt. Det är dagar som denna som gör det värt att ha egen häst, som gör det värt att ha ont om pengar ibland, som gör det värt att ta cykeln till stallet mitt i vintern och ge sig ut på en ridtur i mörkret. Dagar som denna som gör att man orkar med allt annat runt omkring.

JAA!

...och Fröken My har gjort det igen!

Efter att i 1 1/2 år varit svår att sko bak gick det för första gången bra utan lugnande. Jag är så nöjd med min tant! Nu ska det börja bli lite mer konditionsträning och inte bara svampplockning som tidigare. Något att se fram emot!

Sonen är dock mest stolt över att han mutade Fröken med hästgodis under skoningen.

Fröken My behöver motion

För några dagar sedan klagade Mariah på att Fröken My inte gick att fånga i hagen. Fröken bara sprang omkring och roade sig med henne. När jag själv sedan kom upp till hagen borstade jag henne lös i hagen, hon har varit extra mysig och kelig på sistone.

Så jag tog faktiskt tömkörningsselen i handen och gick in mot henne = inte bra idé. Jag backade redan innan jag kommit fram eftersom Fröken började fundera på att gå sin väg. Hämtade grimman istället, men Fröken My gick...

Det slutade med sådär 20 minuters jakt av Fröken My i hagen. Hon lekte bäst hon kunde; sprang iväg och stannade sedan för att se om jag kom efter. Svansen i vädret och några arabfnysningar med huvud och hals högt. Så snygg så! När hon väl hade värmt upp blev det några vändor genom hagen i maximalfart där jag mest stod i mitten och drev på henne. Dessutom körde hon sin favorit där hon kommer emot mig med slickade öron i trav eller galopp och inte väjer förrän hon är ganska nära. Det är tur att hon bara leker - och att vi båda vet om det.

Ett är då säkert - Fröken My behöver börja jobba mera - energi verkar det inte vara så ont om och av hovömheten syns inget alls.

..och jag fick fatt på Sprintern My och så blev det sådär 15 minuter lugnt tömkörningsarbete.

Vilse

Härromdagen var jag och Fröken My ute på tur i skogen. En kombination av ridning och svampplockning. För ovanlighetens skulle bestämde vi oss för att ta turen "bakochfram". Vi har säkert gått där mer än 20 gånger, men alltid från andra hållet. Det gick bra, bara av att sitta upp blev jag glad och lycklig trots att det regnade lätt. Svamp hittade jag också en del. Så fick jag idén att gå ner på andra sidan kullen, en extra vända, där har vi bara varit några gånger och alltid tagit lite olika småstigar; men det är en kulle och skogen slutar 100 meter efter backen. Ner och letade svamp; hittade ingen där jag trodde, men lite svamp senare. Vi vände upp för backen och så skulle vi ner på andra sidan kullen - vägen hem. Fast först behövde vi följa kullen en liten bit för att ta rätt backe ner - annars hamnar man i en tät granplantering som nog inte går att tränga sig igenom. Vi såg aldrig rätt backe ner så vi fortsatte i riktning längs med kullen - då kommer man ner lite längre bort, en vända vi ockås har gjort några gånger.

Svamp såg vi då och då, men när vi äntligen gick nerför backen, efter att ha följt diverse skogsstigar som dykt upp, kom vi ner på samma sida kulle som vi började gå ner - dvs helt fel sida. Hur det gick till har jag inte den ringaste aning om, jag som tyckt att jag haft ett vettigt lokalsinne när jag varit i skogen med häst (annars är det inte mycket att skryta med). Bevisligen hade vi gått i cirkel!!!!!

Nåja, hem kom vi, men det tog dryga halvtimmen längre än planerat. Kantareller hade vi också med för den delen; nästan en hel hundbajspåse; det är en så praktisk liten påse att ha med i fickan på ridbyxorna.

Tittut

Fröken My kom fram i hagen inför dagens ridtur.
Självklart tog hon med sig kompisarna.

Ultraljud och Mamma Mika

Idag kom veterinären ut och ultraljudade Fröken My. Hon gömmer ingen bebis där inne - tyvärr. Hon verkar vara på väg in i brunst, vilket jag såg redan innan veterinären kom. Det är väll bara att inse att min dröm om ett gulbrunt stoföl med mycket vita tecken inte kommer att infrias - åtminstone inte nästa år. (Och hade det blivit ett föl hade det förmodligen blivit en brun hingst utan tecken - som jag hade gillat lika mycket när den väl var född).

En av stallkatterna som har en unge på knappa tre veckor har varit försvunnen några dagar så ungen fick komma hem till oss för flaskmatning och omvårdnad. Mika har redan tagit hand om putsning och värme. Först såg hon lite förvånad ut när den lille hamnade hos henne, men hon fann sig snart och har mest passat katt hela dagen.

Kissen är helnöjd och sover helst mellan Mikas bakben. Eller inne i Mikas kudde tillsammans med henne.

Betesbrist

Betet räcker inte riktigt till till Fröken My som äter mer än arabdamerna. Grannstallet däremot har för mycket bete så Hungriga My får flytta dit en stund. En win-win sitaution - de får betet uppätet och förhoppningvis blir deras ponnyer inte lika runda och Fröken My får äta så mycket hon vill.

Här är biler från ihopsläppet - synd bara att kameran inte riktigt ville vara med mig mer och ta skarpa biler (och varför var hästarna så långt bort?) Fröken My visade sig från sin arabhäst sida, frustade, lyfte svansen och sprang (övriga hästar hack i häl).

































Till slut blev det lungt.

För att ta oss till grannen blev det en ridtur genom skogen (varför gå närmaste vägen på asfalten?) Jag knöt fast grimsakftet på ena sidan, satt upp och så var vi iväg. Det är andra gången sedan Fröken My återkom från sin semester som jag sitter på henne och hon gillade det! Dessutom spanade hon in typen på ryggen, det vita i nerkant är mitt ben.

Hjälpreda

Idag fick jag med min lilla hjälpreda. Det borstades på hästar (Fröken My och Carina), matades katter och studsades på studsmattan. Full fart alltså!

Skogspromenad

Igår så tog Fröken My´s semester slut; jobb med matte blev det.

Eller jobb och jobb, Fröken My tyckte det var ganska skönt att se sig om i skogen och trampade på bra efter mig trots att hon går barfota. Lite "fnurr" här och där bara för att tala om att hon var med och inte hade sett skogen på länge. Dessutom stannade jag och plockade kantareller här och där och då kunde ju Fröken My beta.

Dessutom tyckte jag att hon gick konstigt fram; som om hon gick på lina. Självklart börjar jag oroa mig lite direkt och fundera på vad det kan bero på, är det någon gammal skada som nu visat sig efter vilan, har hon alltd sett ut så där, eller? Nåja, det blev lite bättre när hon värmt upp och eftersom vi ska fortsätta i samma anda framöver så får det bli vänta och se ett tag. Kanske är det en mindre smäll, kanske lite stela muskler och så länge vi skrittar i skogen så tror jag inte att det blir värre av att avvakta. Veterinären måste ju ändå komma ut om ett tag för att ultraljuda.

Det är så härligt att ha tanten hemma!

Äntligen hemma!

Igår kväll ankom vi Solberga igen. Övriga hästar blev mer imponerade än Fröken My som tyckte att efter resan var det bästa att beta. Synd bara att Mariahs kamerabatteri precis laddat ur och jag inte ens hade fått med mig min. Tjusiga var de i alla fall de tre vita när de sprang omkring.

I söndags fick jag sms om att Fröken My bara hade velat ha ett språng under denna brunst (under fredagen), jämfört med 3 och 4 tidigare gånger. Nu klarade hon sig utan hingsten tyckte hon. Hingsthållaren ville bara testa henne under måndagen så att hon inte ändrat sig. Eftersom Fröken My inte gjort det så blev det en resa efter jobbet igår tillsammans med Mariah för att hämta upp tanten. Hon kom faktiskt i trav i hagen och det känns skönt att ha henne hemma.

Åka med hem var hon därmed inte helt säker på - hon stod och tjafasade när vi skulle lasta men när vi tog fram ett par långspön gick hon på bara hon såg dem... Jag tar det som ett bevis på att hon har trivts under sin semester. Vem vill åka från en snygg karl, trevliga vänninor, lata dagar och gräs?

Nu är det bara att vänta på ultraljud...

Nyheter från hingsten

Så hörde hingstägaren av sig idag - jovisst så brunstar Fröken My. Ultraljudet inställs därmed och vi testar en sista betäckningsomgång. Efter det får hon åka hem oavsett, så inom ett par veckor ska hon vara hemma igen.

Frågan är om det är någon infektion eller liknande som är problemet. Oavsett är det för sent att kolla och behandla detta år, så nu gäller det att hålla tummarna inför sista försöket...Tyvärr är jag inte så hoppfull, men vi får se. Övriga ston hos hingsten har ju blivit dräktiga så att han är fertil råder det ingen tvekan om.

Gamla bilder III

Sommar 2009 är faktiskt inte så länge sedan...Det är Mariah och en blomsterflätad Fröken My på bild. Det är bra med hjälpredor.

Och en bild på mig där jag inte är stallklädd - men som ger en vink till vad som hände kort innan Mariah övertog Fröken My. En av få gånger jag ridit utan hjälm och den ända jag suttit upp i klänning och högklackat.

Gamla bilder II

En tillfällig sommarkompis som Fröken My verkligen gillade - det är inte ofta hon putsar på andra hästar. Bilden är på samma bete som den förra bilden, men ett eller ett par år tidigare, troligen från 2004. Ridmässigt såg vi ut som nedan.

Utdragen date

Dateande My har inte kommit hem; hon verkar vilja stanna hos hingsten. Ingen bebis direkt, men det blev nya försök och nytt ultraljud om en dryga veckan. Tills dess blir det gamla bilder :-) För mig och familjen har det blivit semester i Italien medan Fröken My har semestrat hos hingsten.

Gamla bilder I

Eftersom min häst är iväg får det bli lite bilder från tidigare somrar; det här året var det höga blommor...

Barn och häst II

agn...ässs....tall....ostta....ginka...biii.....

Sonen pratar mer och mer för varje dag och ovan var vad han fick ur sig imorse vid frukostbordet. Det är så kul att se hur snabbtutvecklingen går! Enligt min: Han vill åka till stallet med bilen och borsta på Fröken My som är en häst. Eventuellt pratar han även om att hämta hästen med vagn (=hästtransport). Som mamma smälter jag förstås totalt och skulle kunna skriva flera inlägg bara om hur underbar han är, men det var inte vad denna blogg var ämnad för.

Jag håller med sonen; det börjar bli tomt utan Fröken My hemma. Även om jag har lånat Winnie och Carina är det inte samma sak.

Ultraljud

Då var det dags, ultraljud för att leta efter ett nytt litet liv. Förhoppningarna var inte skyhöga, men visst var jag nyfiken; särskilt när tiden började närma sig att få ett samtal. Igår ringde hingsthållaren och sa att Fröken My brunstade; fast det var lite tidigt, luktade inte något särskilt och vissa ston gör det trots dräktighet... Vi bestämde att ultraljuda idag för att se om jag skulle kunna åka och hämta hem henne på lördag. Jag vet inte hurvida hon brunstade eller ej vid förra dräktigheten. Ultraljudet skulle ge ett säkert besked.

Så, äntligen kom telefonsamtalet och det var, tja, nyheter. Tydligen har hon nu två cystor på vänster äggstock. Vid förra ultraljudet (före betäckningen) hade hon en. Antingen kan det vara en cysta, eller en resorbering eller ett foster... Hade hon inte brunstat hade man trott att det var ett foster...

Resultatet blir i alla fall att Fröken My får förlängd semester och ultraljudas om på måndag. Beroende på resultat blir det ombetäckning, hon har ägg och de skulle klara sig tills dess konstaterades också idag. Kanske är det som Mariah sa; hon är för kär för att vilja lämna sin drömprins. Oavsett så sa vi båda två obereonde av varandra att det var väldigt typiskt Fröken My. Som tur är sköter Fröken My sig nu "exemplariskt" enligt hingshålllaren; det är ju alltid något. Nedan en gammal bild på hästsommar enligt min definition: grimma, ett grimskaft runt nacken (fäst i ena sidan av grimman) och två lösa hundar.

Det är inte så fel att fylla år

Vilken underbar födelsedag!
Sovmorgon (enligt min definition, dvs till dryga 7) och för ovanlighetens skulle frukost med familjen. En semesterdag gjorde det möjligt.

Förmiddagen blev en uteritt på Winnie med Louise och Carina som sällskap. Winnie såg ett antal monster och Carina travade på i bra tempo. Men fin form på Winnie och vi testade lite öppnor och slutor längsmed vägen. Kul! Mika fick motion genom att springa till stallet även om det var mest synd om henne i hela världen ändå (enligt henne själv). Minsta motionerade genom att galoppera i hagen innan vi gav oss iväg. När vi kom tillbaka märkte hon knappt att vi kom..

Hem, min favorit lunch med te, mackor, yoghurt och en tidning och sedan upphämtande av barn på dagis. Bilen packad och så mot mormor och morfar där det fanns fullt upp att leka med enligt sonen. För egen del drog jag vidare mot närliggande stad och utlovad ridlektion. En lektion på ridskolan där jag började rida för så många år sedan var present från Maggan. Otroligt nog lyckades jag boka in den just på födelsedagen. Hoppning är ju som jag skrivit tidigare inte Fröken My's grej så det har blivit väldigt lite av det de senaste åren - insåg att det är 13 år sedan jag tog en riktig hopplektion...

Nu blev det till att sitta upp på ett 14 årigt sto på minst 174cm höjd (tur att det fanns uppsittningspall!) som tydligen tävlade 1.40 klasser och gick medelsvår dressyr. Tänk om det funnits sådana hästar att rida lektion på under min tid! Nu är detta ett sto som mest går privatlektioner,och egentligen är till försäljning men ändå... Konstigt nog kändes hon inte så stor när jag väl satt där uppe. Mycket framåtbjudning och det tog ett tag innan jag började komma på hur hon fungerade, men kul var det. Så klart visade sig även en hel del dåliga vanor... Samt min ovanan vid att rida någon annan häst än Fröken My. Men nyttigt är det. Det enda tråkiga är att jag mcyket lätt får blåsor i händerna - vilket även skedde denna gången. Tur att jag inte behöver rida på några dagar. Hoppningen gick i alla fall bra, men lite tur kanske jag kan lägga upp en lite film senare eftersom Maggan filmade en liten snutt...

Efter lektionen var det dags att hämta sonen hos mormor och morfar, åka hem, laga mat och så blev det ett glas rött till det. Nu väntar en bit tårta framför några avsnitt av serien vi ser på just nu 30ROCK. Bara sonen somnar så...

Som bonus har jag fått veta att Fröken My är bokad för ulstraljud 1/7 så jag borde kunna hämta henne 2/7 om allt är ok. Spännande! Ska börja planera för det imorgon. Ikväll ska jag bara ta det lungt. Det är trots allt inte varje dag man fyller 30.

En ytterligare bonus har varit alla gratulationer via sms, FB och telefon.