Kattungen växer! Del 2

Maken håller vissa dagar på att gå åt för de hyss katten hittar på - men det är svårt att vara arg på henne särskilt länge - även om hon bokstavligen har klättrat i gardiner.
Mest av allt är det väll Mika som får stå ut med lömska attacker och påhopp - fast å andra sidan leker hon ibland med misse som om hon vore en hund...

De lär sova gott båda två

Ibland lyckas man få saker så att de sammarbetar... Ett krav för att livspusslet ska gå ihop. Det här är tipset exemplet hemifrån oss....

En tiger och en ängels tålamod

Kattungen blir vildare för varje dag - men nu har vi ÄNTLIGEN fått den att äta fast mat och dricka mjölk från skålen.

En film från gårdagen - Mika har det inte helt lätt här hemma. Synd bara att färgerna blev så dåliga och att solen kom in i bilden ibland. Idag började katten dessutom klättra upp på soffans ryggstöd och fara omkring. Hjälp - vi har ett monster!

Kattungen växer!

..och myser med sin "mamma". De här korten känns redan gamla då de har ett par dagar på nacken. Otroligt så fort utvecklingen går!

Ultraljud och Mamma Mika

Idag kom veterinären ut och ultraljudade Fröken My. Hon gömmer ingen bebis där inne - tyvärr. Hon verkar vara på väg in i brunst, vilket jag såg redan innan veterinären kom. Det är väll bara att inse att min dröm om ett gulbrunt stoföl med mycket vita tecken inte kommer att infrias - åtminstone inte nästa år. (Och hade det blivit ett föl hade det förmodligen blivit en brun hingst utan tecken - som jag hade gillat lika mycket när den väl var född).

En av stallkatterna som har en unge på knappa tre veckor har varit försvunnen några dagar så ungen fick komma hem till oss för flaskmatning och omvårdnad. Mika har redan tagit hand om putsning och värme. Först såg hon lite förvånad ut när den lille hamnade hos henne, men hon fann sig snart och har mest passat katt hela dagen.

Kissen är helnöjd och sover helst mellan Mikas bakben. Eller inne i Mikas kudde tillsammans med henne.

MIAO MIAO

Som mamma till en kille på knappa två år som för inte så länge sedan börjat på dagis får man visst räkna med en del vabbande. Plötsligt blir det regelbundna diskussioner hemma om vem som ska vara hemma, vem som har mest inplannerat på jobbet kommande dag(ar). Denna vecka fick jag vara hemma tisdag - onsdag och så skulle barnets far vara hemma torsdag - fredag. Det är (så klart) helt underbart att få vara hemma med en livfull kille men en av hans senaste intressen riskerar att göra mig galen. Han vill hela tiden lyssna på "MIAO, MIAO":

Det är inget fel på den låten (eller några av de andra han också kan tänka sig att lyssna på) men nu räcker det! Häromdagen blev jag tvungen att sätta på radion för att inte låten skulle gå på repeat i huvudet. Hemma, i stallet, i bilen, framför datorn så virvlar den på "il gatto puzzolone..." ("den stinkande katten, allergisk mot tvål...). Jag sjunger med tills jag kommer på mig själv. Snabbare än kvickt är den tillbaka igen. Idag har den äntligen stoppat, kanske inte helt fel att vara tillbaka på jobbet.

Så - om någon söker barnsånger på italienska - snart kan jag dem alla utantill, säg bara till!

Som tur var ägnade vi igår även en stund i stallet åt att titta på riktiga "Miao, Miao". Just nu saknar vi egen katt, men får sonen bestämma skulle vi nog skaffa en snarast. Han verkar helt förälskad i katter och spanar hela tiden efter grannens katt. Bilderna är för att glädja sonen; våra tidigare katter Denise som somnade in 14 år gammal 2008 och Dennis som blev 18 1/2 år innan han avsluta sina dagar nu i vintras. Och nej, det var inte vi som satte katterna i någon av situationera - vi bara fotade. Och nej, vi döpte inte katterna utan omhändertog dem vid 7 1/2 resp 10 års ålder och de kom från två olika hem och uppfödare.