En maska i tiden, tack!

En av de mest överhängande känslorna i min tillvaro just nu är att det finns för få timmar på dygnet. Det borde finnas en maska i tidens väv där några timmar per dag läggs till potten, speciellt för hästtjejer som samtidigt är nykära mammor som har ett ex med dålig känsla för ansvar eller framförhållning när det gäller planeringen av tid med barnen och aktiviteter. Ett par exempel: Några dagar innan får jag reda på att jag helt plötsligt ska hämta sonen och skjutsa honom till hans aktivitet när jag hade ”egentid” som kunde ha ägnats åt ridning, staketlagning, mockning av hagar eller härlig samvaro med den underbara mannen i mitt liv, därför att exet har planerat in jobb sent på annan ort när det är ”hans” dag att hämta barn. Fem dagar innan får jag veta att den lördagkväll då det fanns möjlighet att göra precis vad vi som störtkära vuxna ville för att alla våra barn skulle vara med den andra föräldern istället ska tillbringas med mina barn för att deras pappa ska iväg på någon båtaktivitet som annars hade inneburit att barnen skulle släpas upp i ottan på söndag morgon. I söndags eftermiddag skulle båda barnen – och deras mamma! – ha ridit på ridbanan, men det hanns inte med för sonens läxor som skulle göras under helgen hade inte ens påbörjats under vistelsen hos pappa från fredag kväll till söndag lunch! Hur får andra ihop sin tillvaro med delad vårdnad av barn, ensam vårdnad om hästar, heltidsjobb och en ny relation som man vill lägga all sin (från barn och hästar) ”lediga” tid på? Jag ser bara en enda lösning: En maska i tiden repas upp och tråden tänjs till bristningsgränsen för att få in så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Andra förslag, gärna mer konkreta och genomförbara, mottages tacksamt!

JAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!

ÄNTLIGEN!!!!
Nu har jag ett preliminärt inbokat letktionsdatum med min tränare! Det är två år sedan sist, men nu hoppas jag verkligen att det blir av. Det är nästan en månad kvar, men så kul! Denna tränare som jag har att skylla att jag riskerar att utvecklas till en fullfjädrad dressyrtant någon gång i framtiden och som faktiskt fått Fröken My att tycka att dressyr är helt ok.
Nedan är bilder dels från senaste lektionen, 2009 - tömkörning och jag är gravid. Dessutom hittade jag en ännu äldre uppsutten lektionbild från 2008.

"I'm just waiting for it to blow up in my face and then come back and bite me in the as" citerade maken 2½ men Allan när han insåg (efter flera veckors prat om bloggen från min sida) att inlägg i denna blogg även kommer att innefatta honom ibland.

Vi får väll se vad han kommer säga i framtiden...

...

Fotodags

Idag hade Fröken My vilodag så jag och sonen fixade boxen och passade på att ta några foton på Fröken My's nya pannband. Under vintern har det nämligen funnits tid att experimentera lite: både träns (det ljusa) och pannband har sytts. Dessutom blev det lite andra kort, men de sparar jag till en annan gång...

Inlåst

Blondi var nyligen i farten. Fröken My bor i en utebox som har en delad boxdörr. Mysigt, när vädret tillåter kan hon stå och titta ut. Denna kalla vinter har det däremot varit stängt en hel del och när jag bara ska ut och mocka brukar jag öppna undre dörren – jag och skottkärran kommer in och man slipper bråka med ytterligare ett boxlås. När sonen var med gjorde vi som vanligt och gick in genom den undre dörren. Men när han är med vill jag stänga boxdörren – det känns bättre om han inte springer ut i hagen, särskilt när hästarna står precis utanför, det är isigt och halvmörkt. När den undre dörren precis slog igen gick ljuset upp – hur tänkte vi ta oss ut? Springan mellan de två dörrarna är inte mer än max ett par centimeter och jag får då inte ut min hand därigenom. Inte sonen heller skulle jag tro.

Inlåst i den egna boxen. Det var ju snyggt. Till råga på allt är jag notoriskt dålig på att programmera in telefonnummer i mobiltelefonen och AnnSofie var inte hemma. Däremot hade jag sett hennes ex precis innan och som av en otrolig slump visade det sig att jag hade hans telefonnummer i mobilen (men inte numret in till huset…) Så allt gick bra och vi blev utsläppta.

Till boxen med barn

Bara att ta sig ut till boxen är ett äventyr när sonen är med. Detta ska med, helst samtidigt:

1 skottkärra

1 barn (inklusive, mössa, vantar och skodon, eventuellt även kompletterat med nalle och napp beroende på dagsformen) Gärna napp förresten - det förhindrar att andra saker hamnar i munnen.

1 IKEA påse proppfull med hö

1 hink med kraftfoder

1 grep

För att ta sig till boxen sedan måste hagen passeras – det hörn där hästarna står när de vill in. Vilket ofta råkar sammanfalla med när jag ska mocka. När det sedan är mockat ska så klar det mesta tillbaka in i stallet, + 2 tomma vattenhinkar som jag på något sätt måste lyckas springa tillbaka med påfyllda.

Ju äldre sonen blir dessto flera egna intitiativ tar han dessutom - gärna en egen promenad in till hästarna om mamma inte har stenkollen. Det var nog ganska bra när jag mockade med honom i bärsele för något år sedan...