Det finns en gömd skatt på Solberga. Härrom dagen var sonen med till stallet och han ordnade en skattjakt medan jag mockade. Tyvärr har han inte lämnat någon skattkarta, men jag såg honom en lång stund omkring grushögen vid bostadshuset...
Fler ledtrådar? Det är ett av sonens mycket högt värderat föremål, faktiskt en livsnödvändighet! Den har en grön del med lite mönster och en mer genomskinlig del och passar perfekt i munnen. Tur att vi har flera hemma, annars hade det varit en riktig katastrof.
Men, för den som saknar en napp finns det en möjlighet att söka efter skatten på Solberga.
En blondin, en brunett och en rödhätta (nästan naturligt…) med olika yrkesval och på olika platser i livet – spridda åldersmässigt över mer än tio år, två hundägare, en kattägare, två mammor, en student, en gift, två nykära – har ett kärt bekymmer gemensamt, nämligen hur man får ihop vardagspusslet med hästeriet. Trots att de inte har tillräckligt med tid har de bestämt att tillsammans reflektera över ekvationen som inte går ihop sig. Det här är deras blogg. Välkommen!
tisdag 31 maj 2011
måndag 30 maj 2011
Tömkörning på Solberga
Igår var det äntligen dags; Maggan har efterfrågat att få prova tömkörning en längre tid. För skojs skulle tänkte jag att vi kunde lära av varandra så vi blev flera stycken.
Först ut var Fröken My - jag vet vad hon kan och hon är snäll och relativt välutbildad inom tömkörnining. Maggan fick roa sig med att bara försöka styra runt - inte så lätt till en början. Det har tagit mig åtskilliga timmar att bara få ordning på den delen. Sedan tog AnnSofies dotter över tömmarna en kort stund; hon har tömkört Carina lite så hon fick prova att göra sluta - förutom skillnaden på häst då. Mariah såg sedan till att Fröken My fick jobba lite - en hel del galoppfattningar blev det.
Carina stod näst på tur och Maggan fick börja att styra även där. Carina är både snäll och tömkörd tidigare. Sedan tog jag över tömmarna och försökte se vad lillan kunde. Det var lite stelt, men hon skötte sig bra, och gäspade rejält efter passet...Min min är en annan fråga.
Sista häst ut blev Winnie. Hon hade ingen vana av tömkörning så jag och Mariah tog det säkra före det osäkra och tog både ledlina och hjälm. Lite konstigt var det i början och det här med att tömmarna byter sida...Men, efter en stund släpptes hon loss och skötte sig väl, det blev även lite trav på töm eftersom hon verkade föredra att springa lite. Bilderna nedan är bara från de första minuterna.
Summa summarium: Jag hade en lärorik dag, både i försök att instruera (det är inte lätt) och att jobba med andra hästar. Hoppas övriga också hade kul!
Bonus: Min son - som lekte runt stallet medan jag tömkörde (eller hoppade med mig på studsmattan när andra tömkörde) fick även rida på Fröken My sådär 100meter. Även han vart trött efter denna eftermiddag!
Mika och Kermit (min och Mariahs hundar) fick sig en skogspromenad av Mariahs sambo och njöt sedan i solen medan sambon tog en del av dessa foton..
Först ut var Fröken My - jag vet vad hon kan och hon är snäll och relativt välutbildad inom tömkörnining. Maggan fick roa sig med att bara försöka styra runt - inte så lätt till en början. Det har tagit mig åtskilliga timmar att bara få ordning på den delen. Sedan tog AnnSofies dotter över tömmarna en kort stund; hon har tömkört Carina lite så hon fick prova att göra sluta - förutom skillnaden på häst då. Mariah såg sedan till att Fröken My fick jobba lite - en hel del galoppfattningar blev det.
Carina stod näst på tur och Maggan fick börja att styra även där. Carina är både snäll och tömkörd tidigare. Sedan tog jag över tömmarna och försökte se vad lillan kunde. Det var lite stelt, men hon skötte sig bra, och gäspade rejält efter passet...Min min är en annan fråga.
Sista häst ut blev Winnie. Hon hade ingen vana av tömkörning så jag och Mariah tog det säkra före det osäkra och tog både ledlina och hjälm. Lite konstigt var det i början och det här med att tömmarna byter sida...Men, efter en stund släpptes hon loss och skötte sig väl, det blev även lite trav på töm eftersom hon verkade föredra att springa lite. Bilderna nedan är bara från de första minuterna.
Summa summarium: Jag hade en lärorik dag, både i försök att instruera (det är inte lätt) och att jobba med andra hästar. Hoppas övriga också hade kul!
Bonus: Min son - som lekte runt stallet medan jag tömkörde (eller hoppade med mig på studsmattan när andra tömkörde) fick även rida på Fröken My sådär 100meter. Även han vart trött efter denna eftermiddag!
Mika och Kermit (min och Mariahs hundar) fick sig en skogspromenad av Mariahs sambo och njöt sedan i solen medan sambon tog en del av dessa foton..
Det där med hästar och säkerhet - del 2
Eftersom min utbildning går i en annan stad blir det en hel del pendlande med buss. Oftast brukar jag försöka plugga, sova eller lyssna på musik, men ibland så kan man inte låta bli att tjuvlyssna på andras konversationer. För några veckor sedan var det två tjejer i 25-årsåldern som började prata hästar och ridning, så då spetsade jag naturligtvis öronen. Jag går fortfarande omkring och är förbannad över vad jag fick höra.
Efter vad jag kunde förstås så skulle tjejerna ut på någon form av turridning. Tjej 1 var uppenbarligen ridvan och det lät som om hon hade egen häst. Tjej 2 höll helt klart inte på med hästar till vardags. Efter lite allmänt snack om planering och mötesplatser frågar Tjej 2 hur det var med skor. Visst behövde man ha klack? Tjej 1 lutar sig tillbaka och frågar: "Kan du rida?" Tjej 2 svarar att hon nog inte suttit på en häst sedan hon var fjorton. Det som sedan trillar ur Tjej 1:s mun får mig att häpna så till den milda grad att jag bokstavligen kom på mig själv att sitta med öppen mun.
Enligt Tjej 1 så behövde inte Tjej 2 använda skor med klack, för hon kunde ju rida. Att Tjej 2 tydligen inte suttit på en hästrygg de senaste tio åren var tydligen inget problem. Vidare upplyste Tjej 1 om att det bara är barn som behöver använda klackskor eftersom de inte har kontroll över sina muskler samt har dålig koordinationsförmåga. Är man vuxen och kan rida så kan man ha vilka skor som helst, för man har ju kontroll över sina ben och sin balans.
Maken till enastående okunskap och idioti har jag väl sällan varit med om.
Jag blir så heligt förbannad när vuxna människor, som verkligen borde veta bättre, utsätter andra för fara bara för att de vill framstå som någon form av allvetande experter. En person som inte ridit på tio år har inga ridmuskler och förmodligen ganska dålig balans. Även med klackskor kan foten åka genom stigbygeln och fastna. Jag vet, det har nämligen hänt mig. Att släpas efter en galopperande häst önskar jag inte någon, och jag är glad över att jag slapp undan med en kronisk ryggskada. Andra människor har förlorat livet i samma situation. Hur i hela fridens namn kan man med berått mod gå emot vad som är grundläggande ridsäkerhet och råda en ovan ryttare att använda utrustning som inte är säker? Jag fattar verkligen inte.
Tyvärr känner jag igen Tjej 1-typen. Det tog mig inte lång stund att kategorisera henne som den där obehagliga översittartypen som tyvärr finns i alldeles för många stall. Jag tror det flesta av er har stött på henne någon gång. Hon är tjejen som är elak mot nybörjare och som mer än gärna påpekar alla fel de gör... men inte för att hjälpa utan för att stjälpa. Hon är tjejen som fnyser åt araber, nordisar och travare. Hon är ridhusråttan som slänger på lite hjälptyglar om hästen visar lite temperament eller inte behagar kröka nog på nacken. Listan på hennes egenskaper kan deprimerande nog göras lång.
Jag skulle vilja sätta Tjej 1 på Winnie och släppa ut henne i naturen. Efter en timme med sidohopp, bakutsparkar och vilda bockningar så tror jag nog att hon skulle ha en annan uppfattning om användning av klackskor. Just sayin'.
Efter vad jag kunde förstås så skulle tjejerna ut på någon form av turridning. Tjej 1 var uppenbarligen ridvan och det lät som om hon hade egen häst. Tjej 2 höll helt klart inte på med hästar till vardags. Efter lite allmänt snack om planering och mötesplatser frågar Tjej 2 hur det var med skor. Visst behövde man ha klack? Tjej 1 lutar sig tillbaka och frågar: "Kan du rida?" Tjej 2 svarar att hon nog inte suttit på en häst sedan hon var fjorton. Det som sedan trillar ur Tjej 1:s mun får mig att häpna så till den milda grad att jag bokstavligen kom på mig själv att sitta med öppen mun.
Enligt Tjej 1 så behövde inte Tjej 2 använda skor med klack, för hon kunde ju rida. Att Tjej 2 tydligen inte suttit på en hästrygg de senaste tio åren var tydligen inget problem. Vidare upplyste Tjej 1 om att det bara är barn som behöver använda klackskor eftersom de inte har kontroll över sina muskler samt har dålig koordinationsförmåga. Är man vuxen och kan rida så kan man ha vilka skor som helst, för man har ju kontroll över sina ben och sin balans.
Maken till enastående okunskap och idioti har jag väl sällan varit med om.
Jag blir så heligt förbannad när vuxna människor, som verkligen borde veta bättre, utsätter andra för fara bara för att de vill framstå som någon form av allvetande experter. En person som inte ridit på tio år har inga ridmuskler och förmodligen ganska dålig balans. Även med klackskor kan foten åka genom stigbygeln och fastna. Jag vet, det har nämligen hänt mig. Att släpas efter en galopperande häst önskar jag inte någon, och jag är glad över att jag slapp undan med en kronisk ryggskada. Andra människor har förlorat livet i samma situation. Hur i hela fridens namn kan man med berått mod gå emot vad som är grundläggande ridsäkerhet och råda en ovan ryttare att använda utrustning som inte är säker? Jag fattar verkligen inte.
Tyvärr känner jag igen Tjej 1-typen. Det tog mig inte lång stund att kategorisera henne som den där obehagliga översittartypen som tyvärr finns i alldeles för många stall. Jag tror det flesta av er har stött på henne någon gång. Hon är tjejen som är elak mot nybörjare och som mer än gärna påpekar alla fel de gör... men inte för att hjälpa utan för att stjälpa. Hon är tjejen som fnyser åt araber, nordisar och travare. Hon är ridhusråttan som slänger på lite hjälptyglar om hästen visar lite temperament eller inte behagar kröka nog på nacken. Listan på hennes egenskaper kan deprimerande nog göras lång.
Jag skulle vilja sätta Tjej 1 på Winnie och släppa ut henne i naturen. Efter en timme med sidohopp, bakutsparkar och vilda bockningar så tror jag nog att hon skulle ha en annan uppfattning om användning av klackskor. Just sayin'.
torsdag 26 maj 2011
Avmaskning
Så var det dags för det vanliga roliga - avmaskning.
Sedan några år tillbaka har jag gjort träckprov på Fröken My och första gångerna vara resultaten alltid skyhöga, över 1000ägg/g träck! Förra året hade hon däremot kommit ner i lägre doser och innan flytten till Solberga var det på gränsen om hon överhuvudtaget behövde avmaskas.
Vårens prov visade dock att det vara avmaskningsdags igen. Måttlig förekomst eller 450 ägg/g träck. En avmaskning nästa, tack sa Fröken My.
I år handlade jag smidigt på nätet ifrån: http://www.maskkontroll.se/ fast jag har inte märkt någon skillnad oavsett vilket företag jag har använt, snabba svar brukar dyka upp på mailen.
Sedan några år tillbaka har jag gjort träckprov på Fröken My och första gångerna vara resultaten alltid skyhöga, över 1000ägg/g träck! Förra året hade hon däremot kommit ner i lägre doser och innan flytten till Solberga var det på gränsen om hon överhuvudtaget behövde avmaskas.
Vårens prov visade dock att det vara avmaskningsdags igen. Måttlig förekomst eller 450 ägg/g träck. En avmaskning nästa, tack sa Fröken My.
I år handlade jag smidigt på nätet ifrån: http://www.maskkontroll.se/ fast jag har inte märkt någon skillnad oavsett vilket företag jag har använt, snabba svar brukar dyka upp på mailen.
söndag 22 maj 2011
Förkylning II
Så, förkylningen blev allt värre under gårdagen och när maken kom hem från en heldag med segelbåten var jag ganska matt. Tog faktiskt bilen till stallet och sedan en lugn tur på Fröken My. Lugnt, stilla, bara vi barbacka tog vi oss fram där det knappst fanns stigar. Enormt grönt och vackert i en stilla skog när solen började sjunka. Svårt att slå på alla fronter. En tranan trumpetade sorgset och både jag och Fröken My undrade vad det var. Tills vi såg den och den flög sin väg.
Väl hemma blev det tidigt i säng; jag som tänkt sitta och bara umgås med maken, en lugn stund när vi knappt setts på hela dagen (eler veckan). Efter en kort stund gav jag upp - ville bara sova. Inte för att sömnen kom så lätt - förkylningen hindrade.
I morse hade ögonen nästan kletat ihop och näsan var tjock liksom halsen. Konstig nog kände jag mig förvånansvärt bra i form efter frukost. Åkte glatt upp till stallet, mockade och sedan slog tröttheten till. Satt och sov/läste mot stallet nästan en timme innan det var dags att göra i ordning Fröken My. Tömkörningslektion.
När Mariah kom för att ta bilder sa hon "Ingrid med röda mulen". En ganska bra beskrivning över läget just nu. Dessutom är jag trött och seg, det blir inte mycket mer aktion här idag om jag får bestämma. Vad gör man inte för att få ta lektion? Fast ärligt talat trodde jag inte att jag var riktigt så här dålig. I alla fall gick lektionen bra, även om hon borde krökt lite mer i nacken.
Bonus! Jag behövde knappt snyta mig alls medan jag tömkörde!
Väl hemma blev det tidigt i säng; jag som tänkt sitta och bara umgås med maken, en lugn stund när vi knappt setts på hela dagen (eler veckan). Efter en kort stund gav jag upp - ville bara sova. Inte för att sömnen kom så lätt - förkylningen hindrade.
I morse hade ögonen nästan kletat ihop och näsan var tjock liksom halsen. Konstig nog kände jag mig förvånansvärt bra i form efter frukost. Åkte glatt upp till stallet, mockade och sedan slog tröttheten till. Satt och sov/läste mot stallet nästan en timme innan det var dags att göra i ordning Fröken My. Tömkörningslektion.
När Mariah kom för att ta bilder sa hon "Ingrid med röda mulen". En ganska bra beskrivning över läget just nu. Dessutom är jag trött och seg, det blir inte mycket mer aktion här idag om jag får bestämma. Vad gör man inte för att få ta lektion? Fast ärligt talat trodde jag inte att jag var riktigt så här dålig. I alla fall gick lektionen bra, även om hon borde krökt lite mer i nacken.
Bonus! Jag behövde knappt snyta mig alls medan jag tömkörde!
Förkylning I
Sonen har ett par dagar varit lite extra trött på kvällen/eftermiddagen och haft ett par rännilar av snor under näsan. Så inte blev jag så förvånad när jag fick en förkylning som verkade bete sig på samma sätt; lite segare (den bröt ju ut) och lite snor att snyta. En ovanligt mild och lätt variant.
Ändå tills igår kväll, då slog den till rejält, min seghet ökade markant och snorigheten med. Jag har nämligen svårt för ordet lagom; det är antingen eller för mig. Även med förkylningar. Någon som sett reklamen med mannen i ett glaskontor som är fyllt med snorpapper? Det skulle kunna vara jag. Nässpray gör mig bara irriterad i slemhinnorna så det är ingen idé utan det är bara att stå ut med de floder som flyter. Ibland får jag ta en huvudvärkstablett för att få bort huvudvärken som kommit för att jag snutit mig så pass. När väl snorfasen är över börjar jag dessutom hosta, hosta och hosta. Mer än en gång har kollegor undrat om jag inte borde lungröntga mig. Då har det liksom hållit på 2 - 4 veckor! De gånger jag har kollat upp de hela har det inte varit något alls att göra - annat än att vänta.
"Värst av allt" är nästan att jag känner mig oftast helt okej hela förylningsperioden (inte denna gång dock, nu blev jag rejält trött) och inte kan jag stanna hemma från jobbet en månad för förkylning (särskilt inte som jag ofta har ett antal per år; skulle inte bli många jobbdagar där inte). Särskilt inte när man känner sig som vanligt. Det är alltid lika kul att gå till jobbet och säga - maken med samma förkylning snorade ett par dagar; jag låter som en elefant och snart kommer jag att hosta lungorna ur mig under några veckors tid, men jag tror inte att jag smittar, det är bara min kropp som har lite häftig reaktion på det här med förkylning...
Yeah, right att de tror på mig. Själv känner jag mig som vanligt, förutom kanske lite öm i hostmusklerna och att jag inte skulle vilja springa några kilometer i spåret (vilket jag förvisso inte skulle vilja även om jag var friskt, men ändå...)
Ändå tills igår kväll, då slog den till rejält, min seghet ökade markant och snorigheten med. Jag har nämligen svårt för ordet lagom; det är antingen eller för mig. Även med förkylningar. Någon som sett reklamen med mannen i ett glaskontor som är fyllt med snorpapper? Det skulle kunna vara jag. Nässpray gör mig bara irriterad i slemhinnorna så det är ingen idé utan det är bara att stå ut med de floder som flyter. Ibland får jag ta en huvudvärkstablett för att få bort huvudvärken som kommit för att jag snutit mig så pass. När väl snorfasen är över börjar jag dessutom hosta, hosta och hosta. Mer än en gång har kollegor undrat om jag inte borde lungröntga mig. Då har det liksom hållit på 2 - 4 veckor! De gånger jag har kollat upp de hela har det inte varit något alls att göra - annat än att vänta.
"Värst av allt" är nästan att jag känner mig oftast helt okej hela förylningsperioden (inte denna gång dock, nu blev jag rejält trött) och inte kan jag stanna hemma från jobbet en månad för förkylning (särskilt inte som jag ofta har ett antal per år; skulle inte bli många jobbdagar där inte). Särskilt inte när man känner sig som vanligt. Det är alltid lika kul att gå till jobbet och säga - maken med samma förkylning snorade ett par dagar; jag låter som en elefant och snart kommer jag att hosta lungorna ur mig under några veckors tid, men jag tror inte att jag smittar, det är bara min kropp som har lite häftig reaktion på det här med förkylning...
Yeah, right att de tror på mig. Själv känner jag mig som vanligt, förutom kanske lite öm i hostmusklerna och att jag inte skulle vilja springa några kilometer i spåret (vilket jag förvisso inte skulle vilja även om jag var friskt, men ändå...)
fredag 20 maj 2011
Effektivitetslära A
I mitt liv är tidsbristen mer eller mindre konstant. Min pappa brukade innan pensionen säga "Jag vill att världen stannar en månad så jag hinner ikapp". Jag håller helhjärtat med honom. Under årens gång har jag dock lyckats lära mig hur man effektivt syr ihop saker som behöver göras till ett enda paket. Det lyckades jag faktiskt med i dag, i alla fall någorlunda.
Just nu är det tenta-p, så jag sitter fastkedjad vid den spännande boken "Managing Brands" av Sylvie Laforet. Vänligen notera att ordet "spännande" ska läsas med drypande sarkasm. Den är så tråkig att klockorna stannar. Alltså var det definitivt läge att rida både Fröken My och Winnie; ingen flykt är ju som tentaflykt! DFP kom med det lysande förslaget att han skulle åka ut och hämta mig och då passa på att ta med hunden så att den understimulerade kraken fick sig en stärkande skogspromenad. Jag var inte sen att uppmuntra det förslaget och passade dessutom på att säga till honom att ta med kameran. Här skulle det fixas ridbilder, minsann.
Sagt och gjort. Ut till stallet och mocka mocka, fixa fixa, rykta rykta. Först blev det en stilla skogstur på Krassliga My, som naturligtvis lyckades med att gå omkull när hon snubblade ner i ett hål dolt av fjolårsgräs. Tack och lov i skritt, och inte värre än att hon tog tillfället i akt och passade på att äta gräs under tiden hon låg ner. Därefter ringde jag in DFP och hoppade upp på Winnie för ett dressyrpass på banan. DFP anlände planenligt och fotograferade. Vi avslutade med att han släpade runt hunden i skogen medan jag, som den latmask jag är, red bredvid.
På en och samma dag lyckades jag alltså rida två hästar, umgås med DFP, få hunden motionerad i skogen samt se till att vi fick några nya bilder till bloggen. Tjohej! Den uppmärksamme läsaren noterade förstås att jag i början skrev att jag varit någorlunda effektiv. Ja, jo, sådär himmelens mycket pluggande fick jag ju faktiskt inte gjort...
Just nu är det tenta-p, så jag sitter fastkedjad vid den spännande boken "Managing Brands" av Sylvie Laforet. Vänligen notera att ordet "spännande" ska läsas med drypande sarkasm. Den är så tråkig att klockorna stannar. Alltså var det definitivt läge att rida både Fröken My och Winnie; ingen flykt är ju som tentaflykt! DFP kom med det lysande förslaget att han skulle åka ut och hämta mig och då passa på att ta med hunden så att den understimulerade kraken fick sig en stärkande skogspromenad. Jag var inte sen att uppmuntra det förslaget och passade dessutom på att säga till honom att ta med kameran. Här skulle det fixas ridbilder, minsann.
På en och samma dag lyckades jag alltså rida två hästar, umgås med DFP, få hunden motionerad i skogen samt se till att vi fick några nya bilder till bloggen. Tjohej! Den uppmärksamme läsaren noterade förstås att jag i början skrev att jag varit någorlunda effektiv. Ja, jo, sådär himmelens mycket pluggande fick jag ju faktiskt inte gjort...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)