Sonen har ett par dagar varit lite extra trött på kvällen/eftermiddagen och haft ett par rännilar av snor under näsan. Så inte blev jag så förvånad när jag fick en förkylning som verkade bete sig på samma sätt; lite segare (den bröt ju ut) och lite snor att snyta. En ovanligt mild och lätt variant.
Ändå tills igår kväll, då slog den till rejält, min seghet ökade markant och snorigheten med. Jag har nämligen svårt för ordet lagom; det är antingen eller för mig. Även med förkylningar. Någon som sett reklamen med mannen i ett glaskontor som är fyllt med snorpapper? Det skulle kunna vara jag. Nässpray gör mig bara irriterad i slemhinnorna så det är ingen idé utan det är bara att stå ut med de floder som flyter. Ibland får jag ta en huvudvärkstablett för att få bort huvudvärken som kommit för att jag snutit mig så pass. När väl snorfasen är över börjar jag dessutom hosta, hosta och hosta. Mer än en gång har kollegor undrat om jag inte borde lungröntga mig. Då har det liksom hållit på 2 - 4 veckor! De gånger jag har kollat upp de hela har det inte varit något alls att göra - annat än att vänta.
"Värst av allt" är nästan att jag känner mig oftast helt okej hela förylningsperioden (inte denna gång dock, nu blev jag rejält trött) och inte kan jag stanna hemma från jobbet en månad för förkylning (särskilt inte som jag ofta har ett antal per år; skulle inte bli många jobbdagar där inte). Särskilt inte när man känner sig som vanligt. Det är alltid lika kul att gå till jobbet och säga - maken med samma förkylning snorade ett par dagar; jag låter som en elefant och snart kommer jag att hosta lungorna ur mig under några veckors tid, men jag tror inte att jag smittar, det är bara min kropp som har lite häftig reaktion på det här med förkylning...
Yeah, right att de tror på mig. Själv känner jag mig som vanligt, förutom kanske lite öm i hostmusklerna och att jag inte skulle vilja springa några kilometer i spåret (vilket jag förvisso inte skulle vilja även om jag var friskt, men ändå...)
Ändå tills igår kväll, då slog den till rejält, min seghet ökade markant och snorigheten med. Jag har nämligen svårt för ordet lagom; det är antingen eller för mig. Även med förkylningar. Någon som sett reklamen med mannen i ett glaskontor som är fyllt med snorpapper? Det skulle kunna vara jag. Nässpray gör mig bara irriterad i slemhinnorna så det är ingen idé utan det är bara att stå ut med de floder som flyter. Ibland får jag ta en huvudvärkstablett för att få bort huvudvärken som kommit för att jag snutit mig så pass. När väl snorfasen är över börjar jag dessutom hosta, hosta och hosta. Mer än en gång har kollegor undrat om jag inte borde lungröntga mig. Då har det liksom hållit på 2 - 4 veckor! De gånger jag har kollat upp de hela har det inte varit något alls att göra - annat än att vänta.
"Värst av allt" är nästan att jag känner mig oftast helt okej hela förylningsperioden (inte denna gång dock, nu blev jag rejält trött) och inte kan jag stanna hemma från jobbet en månad för förkylning (särskilt inte som jag ofta har ett antal per år; skulle inte bli många jobbdagar där inte). Särskilt inte när man känner sig som vanligt. Det är alltid lika kul att gå till jobbet och säga - maken med samma förkylning snorade ett par dagar; jag låter som en elefant och snart kommer jag att hosta lungorna ur mig under några veckors tid, men jag tror inte att jag smittar, det är bara min kropp som har lite häftig reaktion på det här med förkylning...
Yeah, right att de tror på mig. Själv känner jag mig som vanligt, förutom kanske lite öm i hostmusklerna och att jag inte skulle vilja springa några kilometer i spåret (vilket jag förvisso inte skulle vilja även om jag var friskt, men ändå...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar