..och så tänkte jag att jag skulle försöka få ihop varför jag la ut inlägget "För den riktigt inbitne" för ett par dagar sedan:
Vad är arv och vad är miljö? Största anledningen till inlägget var just att visa likheter och skillnader mellan släktingar. Miljön har säkert skiljt sig år från år, men de har ändå bott på samma plats och fått likartad skötsel och träning. Detta är det exempel jag känner så jag tänkte göra en sammanfattning på sådant jag har sett:
Nästa alla Fröken My's halvsyskon är svartbruna - störst skillnad är det på hennes bror som är ljusbrun. Små vita tecken finns hos flera av dem, men Fröken My har nästan största utbredningen av vita tecken. När det gäller mankhöjd så skiljer den rejält - till och med mellan helsyskona efter en hingt - medan två andra helsyskon var ganska jämnstora... Exteriört i övrigt minns jag inte - och bilderna visar inte tillräckligt bra, men jag vill minnas att Fröken My är den enda som är "gracil i understället" som hennes uppfödare uttryckte det.
Allra intressantast tycker jag avkommorna efter samma hingst är - antingen är de helsyskon eller så är deras mammor halvsystrar så de borde dela mycket genetiskt material. Ändå har en tjänat 200 000 och andra inte alls kommit till start. Alla dessa hade däremot samma bruna färg - som inte är den samma som deras mammor.
Till och med i temperament har hästarna skiljt sig förvånansvärt mycket.
Med stosidan som bakgrund tror jag att Fröken My's eventuella avkomma kommer att bli mellan 155 - 165cm i mankhöjd - men bevisligen verkar det inte finnas någon stark arvbarhet för det i släkten. Dessutom så finns det en särskild uppsyn på nästan alla släktningarna, ett uttryck. Jag gissar på att även det kommer med :-)
En blondin, en brunett och en rödhätta (nästan naturligt…) med olika yrkesval och på olika platser i livet – spridda åldersmässigt över mer än tio år, två hundägare, en kattägare, två mammor, en student, en gift, två nykära – har ett kärt bekymmer gemensamt, nämligen hur man får ihop vardagspusslet med hästeriet. Trots att de inte har tillräckligt med tid har de bestämt att tillsammans reflektera över ekvationen som inte går ihop sig. Det här är deras blogg. Välkommen!
måndag 20 juni 2011
söndag 19 juni 2011
Lektioner
Fröken My må var bortrest, men jag har inte bara ägnat mig åt att skriva långa blogginlägg, utan har även tömkört Carina ett par gånger till. Samt ridit ut med AnnSofie på Winnie en gång.
Idag var det dags att se om mina tankar kring vad vi behövde jobba med i tömkörningen stämde med tränarens...Trots rejält regnande tog vi oss till ridbanan och så satte vi igång. Jag är nöjd, absolut bästa passet hittils och AnnSofie sa att hon knappt kände igen Carina vissa stunder ( i positiv betydelse). Det blev till och med lite jobb i rätt form och plötsligt såg bakbensrörelserna helt annorlunda ut, nacken blev mer rätt och hon tuggade på bettet. Hon är så lätt att jobba med och svarar mycket snabbare på träningen än Fröken My.
Roligast var nästan när vi gjort halt för att sluta; nosen på Carina trillade nästan ner i backen, hon ställde sig och strechade/slappnade av med huvudet en decimeter ovan marken. Nöjd.
Efter oss var det dags för AnnSofie och Winnie. Jag hann inte se hela passet, men det jag såg, såg allt bättre ut. Bara Winnie kunde förstå vad det var för farlig tant som stod på ridbanan... Inte helt lätt att slappna av med tanter på ridbanans om gav konstiga instruktioner till matte verkade hon tycka. AnnSofie får stå för en bättre redogörelse. Några bilder på dem lyckades jag också få till trots ösregnet... kvalitén är väl däremot si så där... Regnstället var välbehövligt.
Idag var det dags att se om mina tankar kring vad vi behövde jobba med i tömkörningen stämde med tränarens...Trots rejält regnande tog vi oss till ridbanan och så satte vi igång. Jag är nöjd, absolut bästa passet hittils och AnnSofie sa att hon knappt kände igen Carina vissa stunder ( i positiv betydelse). Det blev till och med lite jobb i rätt form och plötsligt såg bakbensrörelserna helt annorlunda ut, nacken blev mer rätt och hon tuggade på bettet. Hon är så lätt att jobba med och svarar mycket snabbare på träningen än Fröken My.
Roligast var nästan när vi gjort halt för att sluta; nosen på Carina trillade nästan ner i backen, hon ställde sig och strechade/slappnade av med huvudet en decimeter ovan marken. Nöjd.
Efter oss var det dags för AnnSofie och Winnie. Jag hann inte se hela passet, men det jag såg, såg allt bättre ut. Bara Winnie kunde förstå vad det var för farlig tant som stod på ridbanan... Inte helt lätt att slappna av med tanter på ridbanans om gav konstiga instruktioner till matte verkade hon tycka. AnnSofie får stå för en bättre redogörelse. Några bilder på dem lyckades jag också få till trots ösregnet... kvalitén är väl däremot si så där... Regnstället var välbehövligt.
fredag 17 juni 2011
För den riktigt inbitne
Vad gör jag hela dagarna när jag inte har Fröken My att passa på?
Tja, bevisligen inte mycket, annars skulle jag väll inte ens tänkt tanken att ordna med det här inlägget :-) En sammanfattning på det har jag tänkt ska komma, vi får väl se. Orkar någon läsa hela detta inlägg blir jag imponerad ...
Temat är att presentera Fröken Mys släktingar. Alla har samma uppfödare som Fröken My och det är bara en av Fröken My's halvsyskon som jag inte har träffat, hon finns inte heller med på bild.
Bilderna är inte tiptopp, men de bättre jag har på respektive häst; jag önskar att jag hade tagit bättre och flera kort...
Först; Fröken My's son AL född 2000. Här försöker han ställa sig upp för första gången, samt gömmer sig bakom mamma. En försiktig, väldigt mjuk kille som jag tror blev omkring 155 cm hög. Idag är han ridhäst efter att bara ha gjort ett premielopp. Samma pappa som CM4, K1, K2 och LA. Första kommentaren om honm från uppfödaren var: "Det där är ju en ridhäst" - med hänvisning till de vita tecknen, och inte precis vad han önskade sig...
Sedan så klart Mamma My -78, med liten Fröken My vid sidan. Jag tror hon var kring 155 i mankhöjd; knappa 40 000 sprang hon in, men det är ju ganska många år sedan nu. 18 år tror jag hon blev, då togs hon bort eftersom hon inte blivit dräktig på två år. Föl hade hon annars nästan varje år, totalt 7 stycken. Fröken My är sista fölet, så Mamma My måste vara 16 år på kortet.
Favoriten CM4, -97, omkring 152cm hög och ganska späd. Mamma CM1 gick nästan över en månad innan hon tittade ut. Jag verkligen såg hur uppfödaren älskade CM4 och jag tror han sörjde när hon bara 4 år gammal fick tas bort pga luftrörsproblem. En underbar lite häst som levde alldels för kort. På bilden är hon 21/2 år.
Tre halvsystersöner, där två har samma far och mor; K1 och K2 och den tredje, E, som tittar upp mellan de två är halvbror till sto LA. På avstånd var det inte helt lätt att se skillnad på dem. E måste ha varit mellan 155- 158 cm hög, född -02 (4 år på bilden) och ska ha dött i en olycka. Bara några ynka 100-lappar tjänade han under sin livstid. Jag uppfattade honom som inte helt hundra i psyket, men så var hans mor inte det heller. Å andra sidan umgicks jag inte mycket med honom heller.
K2, en jättetrevlig valack som tyvärr skadades så pass samma dag som denna bilden togs att han sedan kom att tas bort. Måste ha varit omkring 155 - 157 cm hög. Född -01. Sprang in knappa 100 000 innan han skadades. Han borde vara 6 år på bilden nedan och ett år yngre ovan.
K1, helbror till K2, stor och rejäl, troligen uppemot 165 cm hög. Född -00. Den största av alla släktingar. Jag red in honom och red honom lite tre somrar i rad. Trevlig och hade kapacitet som ridhäst. Hoppade bättre än Fröken My. Har enligt statistiken sprungit in nästan 200 000 och är nog fortfarande i livet. Har en hästgi utbuktning i pannan som jag nog inte sett på någon anna häst, men det syns inte på dessa bilder där han borde vara 7 år nedan och 6 på gruppbilden.
Fulsöta LA, -01 med långa älgöron. Kanske kring 157 cm hög. Startade ett par gånger, men inga pengar blev det. Utseendemässigt väldigt lik sin mor i huvudet. Samma far som K1, K2 och Fröken My's avkomma AL. Då hon inte lyckades säljas gick hon till slakt i unga år Jag var sugen på att köpa henne, men hade inte pengar för två hästar. Den enda häst jag har sett som hade en virvel på minst en decimeter på ganaschen. Min känsla var att hon var väldigt speciell - i positiv eller negativ bemärkelse fick jag däremot aldrig veta. Hon bör vara 5 år på bilden.
Underbara CM1. Ett härligt sto, -88, ca 158 cm hög, knappa 100 000 i insprung kronor och med 3 mysiga avkommor. Ibörjan hade jag svårt att skilja henne från RM i hagen. Här är hon med K1 som är ett par veckor gammal så hon bör vara 12 år. Efter sin långa tävlingskarriär och fölen togs hon bort när man slutade med aveln. Mamma till CM4, K1 och K2.
MM, -88 och omkring 160 cm hög. Helbror med CM1. Jag i en mycket yngre upplaga; han var den andra hästen jag red in. Eller snarast åkte på, mycket mer blev det aldrig. Väldigt otrygg och såg spöken överallt, ingen njutning att rida direkt, man var tvungen att vara på helspänn, men samtigt försöka vara lugn och trygg för honom. Men, väldigt snäll. Gick till slakt efter tävlingskarriären, när han var kring 11 - 12 år. På bilden borde han vara 7 - 8 år. Strax efter fotot togs åkte jag av - han blev rädd när jag satt upp - flyttade på sig - jag fick benet bakom sadeln = sabeltandad tiger som han gjorde allt för att bocka av...Jag satt ju inte i sadeln utan flög lätt och MM travade hem i full fart...
RM bredvid en ettårig Fröken My, född -91. Omkring 160 cm hög. Mamma till E och LA. Helsyster med CM2. Hade kapacitet, men galopperade ofta i sista sväng, därav bara knappa 100 000 i insprunga pengar. Hon fick en fölunge med inre missbildningar 2000 förutom ovanstående. Slaktad efter sista fölungen. Urmysig en sekunden för att vända och bli elak i ögonen i nästa sekund; den första häst jag såg det på. Enligt uppfödaren kom det från hennes far och jag har inte sett det hos någon av de andra släktingarna - förutom i mild variant hos helbrodern. 4 år på bilden.
CM2, född 1992, helbror med RM. Inga starter, ingen vidare kapacitet, men godkänt kvallopp om jag inte minns fel. Ska ha varit född med konstig benställning. Verkar enligt travsportinfo vara i livet idag. Kanske 152 cm hög, en liten köttbulle, men som var snäll, även som hingst om än lite nafsig. Stor skillnad mot sin helsyster i sättet. 21/2 år på kortet, direkt efter ett träningspass.
CM3, född - 94. Snäll, men lite nafsig som hingst. Tveksamt om han var över ponny höjd. 15 000 i inprungna pengar och såldes där jag tror han till viss del blev ridhäst. Kan vara i livet än idag. Den avkomma som skiljer sig mest från sina syskon - men tydligen en kopia av sin far. Knappa 2 år på bilden.
Tja, det var allihopa; har du orkat läsa ända hit är du värd en applåd!
Tja, bevisligen inte mycket, annars skulle jag väll inte ens tänkt tanken att ordna med det här inlägget :-) En sammanfattning på det har jag tänkt ska komma, vi får väl se. Orkar någon läsa hela detta inlägg blir jag imponerad ...
Temat är att presentera Fröken Mys släktingar. Alla har samma uppfödare som Fröken My och det är bara en av Fröken My's halvsyskon som jag inte har träffat, hon finns inte heller med på bild.
Bilderna är inte tiptopp, men de bättre jag har på respektive häst; jag önskar att jag hade tagit bättre och flera kort...
Först; Fröken My's son AL född 2000. Här försöker han ställa sig upp för första gången, samt gömmer sig bakom mamma. En försiktig, väldigt mjuk kille som jag tror blev omkring 155 cm hög. Idag är han ridhäst efter att bara ha gjort ett premielopp. Samma pappa som CM4, K1, K2 och LA. Första kommentaren om honm från uppfödaren var: "Det där är ju en ridhäst" - med hänvisning till de vita tecknen, och inte precis vad han önskade sig...
Sedan så klart Mamma My -78, med liten Fröken My vid sidan. Jag tror hon var kring 155 i mankhöjd; knappa 40 000 sprang hon in, men det är ju ganska många år sedan nu. 18 år tror jag hon blev, då togs hon bort eftersom hon inte blivit dräktig på två år. Föl hade hon annars nästan varje år, totalt 7 stycken. Fröken My är sista fölet, så Mamma My måste vara 16 år på kortet.
Favoriten CM4, -97, omkring 152cm hög och ganska späd. Mamma CM1 gick nästan över en månad innan hon tittade ut. Jag verkligen såg hur uppfödaren älskade CM4 och jag tror han sörjde när hon bara 4 år gammal fick tas bort pga luftrörsproblem. En underbar lite häst som levde alldels för kort. På bilden är hon 21/2 år.
Tre halvsystersöner, där två har samma far och mor; K1 och K2 och den tredje, E, som tittar upp mellan de två är halvbror till sto LA. På avstånd var det inte helt lätt att se skillnad på dem. E måste ha varit mellan 155- 158 cm hög, född -02 (4 år på bilden) och ska ha dött i en olycka. Bara några ynka 100-lappar tjänade han under sin livstid. Jag uppfattade honom som inte helt hundra i psyket, men så var hans mor inte det heller. Å andra sidan umgicks jag inte mycket med honom heller.
K2, en jättetrevlig valack som tyvärr skadades så pass samma dag som denna bilden togs att han sedan kom att tas bort. Måste ha varit omkring 155 - 157 cm hög. Född -01. Sprang in knappa 100 000 innan han skadades. Han borde vara 6 år på bilden nedan och ett år yngre ovan.
K1, helbror till K2, stor och rejäl, troligen uppemot 165 cm hög. Född -00. Den största av alla släktingar. Jag red in honom och red honom lite tre somrar i rad. Trevlig och hade kapacitet som ridhäst. Hoppade bättre än Fröken My. Har enligt statistiken sprungit in nästan 200 000 och är nog fortfarande i livet. Har en hästgi utbuktning i pannan som jag nog inte sett på någon anna häst, men det syns inte på dessa bilder där han borde vara 7 år nedan och 6 på gruppbilden.
Fulsöta LA, -01 med långa älgöron. Kanske kring 157 cm hög. Startade ett par gånger, men inga pengar blev det. Utseendemässigt väldigt lik sin mor i huvudet. Samma far som K1, K2 och Fröken My's avkomma AL. Då hon inte lyckades säljas gick hon till slakt i unga år Jag var sugen på att köpa henne, men hade inte pengar för två hästar. Den enda häst jag har sett som hade en virvel på minst en decimeter på ganaschen. Min känsla var att hon var väldigt speciell - i positiv eller negativ bemärkelse fick jag däremot aldrig veta. Hon bör vara 5 år på bilden.
Underbara CM1. Ett härligt sto, -88, ca 158 cm hög, knappa 100 000 i insprung kronor och med 3 mysiga avkommor. Ibörjan hade jag svårt att skilja henne från RM i hagen. Här är hon med K1 som är ett par veckor gammal så hon bör vara 12 år. Efter sin långa tävlingskarriär och fölen togs hon bort när man slutade med aveln. Mamma till CM4, K1 och K2.
MM, -88 och omkring 160 cm hög. Helbror med CM1. Jag i en mycket yngre upplaga; han var den andra hästen jag red in. Eller snarast åkte på, mycket mer blev det aldrig. Väldigt otrygg och såg spöken överallt, ingen njutning att rida direkt, man var tvungen att vara på helspänn, men samtigt försöka vara lugn och trygg för honom. Men, väldigt snäll. Gick till slakt efter tävlingskarriären, när han var kring 11 - 12 år. På bilden borde han vara 7 - 8 år. Strax efter fotot togs åkte jag av - han blev rädd när jag satt upp - flyttade på sig - jag fick benet bakom sadeln = sabeltandad tiger som han gjorde allt för att bocka av...Jag satt ju inte i sadeln utan flög lätt och MM travade hem i full fart...
RM bredvid en ettårig Fröken My, född -91. Omkring 160 cm hög. Mamma till E och LA. Helsyster med CM2. Hade kapacitet, men galopperade ofta i sista sväng, därav bara knappa 100 000 i insprunga pengar. Hon fick en fölunge med inre missbildningar 2000 förutom ovanstående. Slaktad efter sista fölungen. Urmysig en sekunden för att vända och bli elak i ögonen i nästa sekund; den första häst jag såg det på. Enligt uppfödaren kom det från hennes far och jag har inte sett det hos någon av de andra släktingarna - förutom i mild variant hos helbrodern. 4 år på bilden.
CM2, född 1992, helbror med RM. Inga starter, ingen vidare kapacitet, men godkänt kvallopp om jag inte minns fel. Ska ha varit född med konstig benställning. Verkar enligt travsportinfo vara i livet idag. Kanske 152 cm hög, en liten köttbulle, men som var snäll, även som hingst om än lite nafsig. Stor skillnad mot sin helsyster i sättet. 21/2 år på kortet, direkt efter ett träningspass.
CM3, född - 94. Snäll, men lite nafsig som hingst. Tveksamt om han var över ponny höjd. 15 000 i inprungna pengar och såldes där jag tror han till viss del blev ridhäst. Kan vara i livet än idag. Den avkomma som skiljer sig mest från sina syskon - men tydligen en kopia av sin far. Knappa 2 år på bilden.
Tja, det var allihopa; har du orkat läsa ända hit är du värd en applåd!
onsdag 15 juni 2011
Barn och häst
Hittade det här gamla inlägget, som jag redan trodde att jag hade publicerat...
Ibland är sonen bara så söt; som idag när vi var i stallet. Plötsligt gick han iväg till Fröken My som stod ensam i en hage 100 meter bort och åt gräs medan jag mockade (åt alla hästar, AnnSofies hand är ju inte bra ännu). Med sig hade han en lite rosa borste. Jag han ikapp honom innan han var inne i hagen. Så gick vi och borstade lite på Fröken My.
En stund senare hittade han en påse morötter i stallet, tog den största som måste funnits i påsen och så var han på väg igen till hagen. (Förlåt AnnSofie, vi är skyldiga dig en morot). Bara för mamma att springa iväg än en gång efter honom. Fröken My tackade och tog emot och sonen var glad över att kunna klappa Fröken på öronen medan hon betade.
Ibland är sonen bara så söt; som idag när vi var i stallet. Plötsligt gick han iväg till Fröken My som stod ensam i en hage 100 meter bort och åt gräs medan jag mockade (åt alla hästar, AnnSofies hand är ju inte bra ännu). Med sig hade han en lite rosa borste. Jag han ikapp honom innan han var inne i hagen. Så gick vi och borstade lite på Fröken My.
En stund senare hittade han en påse morötter i stallet, tog den största som måste funnits i påsen och så var han på väg igen till hagen. (Förlåt AnnSofie, vi är skyldiga dig en morot). Bara för mamma att springa iväg än en gång efter honom. Fröken My tackade och tog emot och sonen var glad över att kunna klappa Fröken på öronen medan hon betade.
söndag 12 juni 2011
Amorösa eskapader
Jag sa till maken att jag hoppades på att få höra om Brunstiga My's amorösa eskapader på hingststationen; idag var det tänkt att bli betäckning... Maken svarade (inte helt otypiskt) att några amorösa eskapader var det väl inte frågan om; snarast porrfilm så välkorrigerat som allt är.
Nyss kom i alla fall rapport; Förälskade My hade skött sig alldeles utmärkt vid betäckningen och ägnar nu mesta delen av sin tid åt att tråna över staketet och att kissa. Tydligen i enorma mängder (vilket jag kan tänkta mig, mängden urin hon producerade varje dag den månad hon stod vägg i vägg med en hingst för tio år sedan var imponerande). Hon måste helt ha glömt att hon inte alls skulle vara en "lättfotad flicka", vilket var hennes inställning när jag lämnade henne för en vecka sedan. Jaga på andra hästar har hon inte alls tid med.
Så nu följer betäckning varannan dag tills hon slutar att brunsta och sedan är det bara att vänta tills det blir dags för ultraljud igen...
Nyss kom i alla fall rapport; Förälskade My hade skött sig alldeles utmärkt vid betäckningen och ägnar nu mesta delen av sin tid åt att tråna över staketet och att kissa. Tydligen i enorma mängder (vilket jag kan tänkta mig, mängden urin hon producerade varje dag den månad hon stod vägg i vägg med en hingst för tio år sedan var imponerande). Hon måste helt ha glömt att hon inte alls skulle vara en "lättfotad flicka", vilket var hennes inställning när jag lämnade henne för en vecka sedan. Jaga på andra hästar har hon inte alls tid med.
Så nu följer betäckning varannan dag tills hon slutar att brunsta och sedan är det bara att vänta tills det blir dags för ultraljud igen...
fredag 10 juni 2011
Rapport från hingststation
Jag kan inte låta bli att skratta åt Fröken My - och skämmas lite lätt. Senaste dagarna på hingststation har hon bettet sig precis som ... Fröken My. Hon började (efter att jag åkt, så klart, innan dessa visade hon inte sina avsikter) med att valla runt på en av sina nya kompisar. Sedan hon flyttade till Solberga har både Winnie och Minsta bestämt över henne. Nu visade hon gamla takter, men valla andra hästar är det MÅNGA år sedan hon gjorde, tror det var en ranglåg valack som råkade ut för detta sådär 2001 - 2002 någon gång...Skärpning Fröken My! Du brukar; nu mer, vara en BRA ledare, inte en som vallar. Hotet om att få stå själv verkar ha fått henne på lite bättre tankar dock.
Idag föreslogs ett ultraljud eftersom hon inte visat brunst. Helt ok enligt mig, men precis innan ringde hingstägaren upp igen och sa att nu brunstade hon...Hon hade kollat tidigare idag och inte - men nu så... Ganska typiskt Fröken det med.
Det blev ändå en koll för att se brunststatus så att hon (förhoppningsvis) inte ska behöva bli betäckt för många gånger pga att hon så lätt får problem med ryggen. Kul av hingstägaren att tänka så, för att göra det bästa möjliga för just Fröken My!
Nedan några sommar bilder från 2007 med en annan av hennes egenheter - att klia sig mot lämpliga objekt - om de inte finns kan hon backa upp mot mig istället...
Idag föreslogs ett ultraljud eftersom hon inte visat brunst. Helt ok enligt mig, men precis innan ringde hingstägaren upp igen och sa att nu brunstade hon...Hon hade kollat tidigare idag och inte - men nu så... Ganska typiskt Fröken det med.
Det blev ändå en koll för att se brunststatus så att hon (förhoppningsvis) inte ska behöva bli betäckt för många gånger pga att hon så lätt får problem med ryggen. Kul av hingstägaren att tänka så, för att göra det bästa möjliga för just Fröken My!
Nedan några sommar bilder från 2007 med en annan av hennes egenheter - att klia sig mot lämpliga objekt - om de inte finns kan hon backa upp mot mig istället...
Slut gnällt
...just det, äntligen börjar träningsvärken efter skoningen ge upp, så nu behöver jag inte längre gå runt som en gammal tant och knappt vilja sätta eller resa mig. Jag slipper även sitta/stå och strecha dagarna i ända. Enda bonusen var att jag faktiskt nästan är lika vig som för 10 år sedan. Några mer strechpass och jag är i samma böjliga form. Kan till och med ha varit värt denna träningsverk för att komma fram till det.
Till och med tån som jag krachat i diverse möbler 3 gånger så den blivit blå och röd och jag började undra om det brutits börjar kännas ok. Så nu kanske omgivningen slipper mitt gnällande ett tag.
Till och med tån som jag krachat i diverse möbler 3 gånger så den blivit blå och röd och jag började undra om det brutits börjar kännas ok. Så nu kanske omgivningen slipper mitt gnällande ett tag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)