...just det, äntligen börjar träningsvärken efter skoningen ge upp, så nu behöver jag inte längre gå runt som en gammal tant och knappt vilja sätta eller resa mig. Jag slipper även sitta/stå och strecha dagarna i ända. Enda bonusen var att jag faktiskt nästan är lika vig som för 10 år sedan. Några mer strechpass och jag är i samma böjliga form. Kan till och med ha varit värt denna träningsverk för att komma fram till det.
Till och med tån som jag krachat i diverse möbler 3 gånger så den blivit blå och röd och jag började undra om det brutits börjar kännas ok. Så nu kanske omgivningen slipper mitt gnällande ett tag.
En blondin, en brunett och en rödhätta (nästan naturligt…) med olika yrkesval och på olika platser i livet – spridda åldersmässigt över mer än tio år, två hundägare, en kattägare, två mammor, en student, en gift, två nykära – har ett kärt bekymmer gemensamt, nämligen hur man får ihop vardagspusslet med hästeriet. Trots att de inte har tillräckligt med tid har de bestämt att tillsammans reflektera över ekvationen som inte går ihop sig. Det här är deras blogg. Välkommen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar