Idag var det dags att se om mina tankar kring vad vi behövde jobba med i tömkörningen stämde med tränarens...Trots rejält regnande tog vi oss till ridbanan och så satte vi igång. Jag är nöjd, absolut bästa passet hittils och AnnSofie sa att hon knappt kände igen Carina vissa stunder ( i positiv betydelse). Det blev till och med lite jobb i rätt form och plötsligt såg bakbensrörelserna helt annorlunda ut, nacken blev mer rätt och hon tuggade på bettet. Hon är så lätt att jobba med och svarar mycket snabbare på träningen än Fröken My.
Roligast var nästan när vi gjort halt för att sluta; nosen på Carina trillade nästan ner i backen, hon ställde sig och strechade/slappnade av med huvudet en decimeter ovan marken. Nöjd.
Efter oss var det dags för AnnSofie och Winnie. Jag hann inte se hela passet, men det jag såg, såg allt bättre ut. Bara Winnie kunde förstå vad det var för farlig tant som stod på ridbanan... Inte helt lätt att slappna av med tanter på ridbanans om gav konstiga instruktioner till matte verkade hon tycka. AnnSofie får stå för en bättre redogörelse. Några bilder på dem lyckades jag också få till trots ösregnet... kvalitén är väl däremot si så där... Regnstället var välbehövligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar