Föl tankar

Som jag avslutade förra inlägget; det har inte varit lätt att bestämma sig för betäckning , det har varit ett beslut som tagit många år. Olika argument har vägt mot varandra. Nu känner jag mig nöjd med mitt beslut; oavsett om det blir någon fölunge eller ej (jag vågar ännu inte hoppas eller tro något sådant). För jag har försökt, hade jag inte gjort det hade jag ångrat mig djupt. I år kändes också som kanske sista möjligheten, Fröken är trots allt 16 år och det är 11 år sedan hon fölade senast.

Så, här är de tankar som har funnits hos mig länge och som, till slut blev till en resa till hingsten:

• Man SKA INTE betäcka ett travsto med ridhäst. Det har jag läst på internetforum och egentligen håller jag med. Största argumentet emot är nog att avkomman får inget värde och riskerar att bli en ganska dålig ridhäst.
• Fröken My's återkommande rygg problem.
• Fröken My har inte visat något tävlingsmässigt.
• Fröken My har inget att tillföra ridhästaveln.
• Kostnaden för att hålla två hästar.
• Det är betydligt enklare, och troligen billigare, att köpa exakt den häst jag vill ha som ettåring istället för att tillverka en själv med alla risker det innebär.
• Fölning och unghästar kräver stor kunskap
  

Så, trots alla dessa goda argument mot en betäckning, hur kunde jag? Tja, kanske är det en anledning till att det tagit så lång tid:

• För mig personligen spelar värdet ignen roll och jag behöver inte en häst med större kapacitet än den jag har idag. Förvisso borde jag väll köpa någon "redan existerande" häst i behövande situation, men jag är inte riktigt sugen på det.
  
• Ryggproblemen tror jag, ju mer jag läser att de beror på skador i ungdomen som på intet sätt behöver vara ärftliga. Bara min resonemang runt det skulle kunna fylla ett inlägg.
• Jag har aldrig haft möjlighet/varit intresserad av att tävla, men däremot har Fröken My hållit för relativt hård träning i många år. Jag rider tuffare än många i min omgivning.
  
• Hon kanske inte har något att tillföra ridhästaveln, men avkomman ska bli min ridhäst. Många säger att avkomman är bara till dem och snart finns hästen på salusidor, men efter att ha ägat Fröken My i 10 år så vet jag att jag kommer att göra allt för att kunna behålla avkomman.
• Att det blir dyrare att hålla två hästar kan jag inte neka till, men jag börjar inse att jag kanske inte har så många år kvar med Fröken My och kan jag inte ha kvar henne så vill jag ändå ha en häst från att den är ett år gammal. Mitt mål är inte att tväla utan att utvecklas med min häst. Det skulle betyda dubbla hästar oavsett under en period om jag inte helt vill låta bli att rida ett tag.
• Det vore lättare att köpa det jag söker; men i många och mycket är jag ute efter att ha varit med från början. Jag vet att det har format mitt band till Fröken My; att känna henne och hennes släktingar. Det kan jag inte få med någon annan häst som jag hittar på en till salu sida. Inte förrän möjligen hos dennes avkomma...Jag kan inte ens köpa denna kunskap om släkten, den måste upplevas.
• När Fröken My var ung hade jag faktiskt en hel del kontakt med unghästar, allt från små föl till treåriga hingstar. Jag var inte den som lärde dem allt, som bestämde hur saker skulle göras eller tog tag i svåra sitationer (det fick jag inte). Men jag lärde mig mycket och hoppas att kunskapen ska gå bra att plocka fram igen; samt kunna kompleteras med böcker. Vid behov får man se till att hitta någon som kan hjälpa till.
  

Så, till slut vågade jag gå emot alla som säger att man inte ska, ansåg att ekonomin ändå var tillräckligt bra och att det var nu eller aldrig. Konstigt nog har alla jag pratat med varit förvånansvärt positiva; både tränaren, hovslagaren och kiropraktorn. Jag som trodde jag skulle få snea blickar och en lätt förmaning, minst. De har snarast sagt att : gör det, jag har sett flera bra sådana hästar!