Över en vecka har gått sedan den lilla sagoponnyn Carinas senaste lyckade rymning ut ur hagen! Elen kopplades på (efter mycket om och men och, ja, med hjälp från den underbara mannen i mitt liv!) och utan att faktiskt se hur hon måste ha försökt att ta sig under men förvånat fått sig en knäpp på nosen kan jag torrt konstatera att hon inte har tagit sig ut ur hagen på eget bevåg sedan dess. Visserligen är jorden usel och vissa modiga själar (ja, den underbara mannen i mitt liv!) som vågar lägga handen på tråden hävdar att där knappt är någon ström, men så länge skrämseltaktiken fungerar och den söta Carina håller sig i hagen är jag mer än nöjd. Att det knäpper lite hemtrevligt precis vid grinden tror jag även har en hämmande effekt på hugade rymmare. Förhoppningsvis är bilden av en häst på fel sida om tråden ett minne blott. Visst inser jag att säsongen med grönare gräs på andra sidan staketet bara har börjat så smått, men segerns sötma är ljuv och jag har för avsikt att avnjuta den med ett försmädligt leende på läpparna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar