Fröken My - varför jag är hästägare

Jag har alltid fått kämpa för att få hålla på med hästarna; jag minns inte ens hur gammal jag var när jag ville börja rida. Troligen i sex, sju års åldern när jag insåg att det gick att göra, när kompisarna började. Mamma vägrade. När jag var tio fick jag äntligen börja, mamma hade hoppats på flera års kö till ridskolan, men tji fick hon. Egen häst blev det aldrig medan jag bodde hemma, trots att vi hade bästa tänkbara förutsättningarna. Inte fick jag några andra djur heller utan jag fick hålla till godo med vad vi hittade, hyrde kaniner några somrar, hittade en undulat och några perioder innan dess hade jag sniglar som jag plockade i brännässlorna i trädgården. Tills jag glömde locket på hinken och de alla kröp uppför ytterdörren.

Så jag fick rida på vad jag kunde hitta i trakten. Jag var ganska bra på att sitta kvar, och fara fram i skogen, men höga hinder eller finlir i dressyr blev lidande. Genom åren blev det till slut några fodervärdshästar men ingen egen. Egentligen är detta en helt annan historia.

I ett stall där jag kom att tillbringa mycket av min tid föddes ett stoföl; det andra fölet jag fick chansen att träffa dess första dag. Hon var speciella från dag ett och jag kom att följa hennes uppväxt, hennes halvsyskon och systrars föl. När hon var nästan sex år köpte jag henne, red in henne och nu har vi kommit mycket längre än vad jag någonsin kunde drömma om då.

I år fyller hon 16 och det känns som en evighet sedan jag trotsade mina föräldrar och köpte häst. En av få gånger jag sett min far riktigt arg trots att jag inte bodde hemma längre. Jag skulle ju studera och universitet och häst går definitivt inte ihop.

Att få hålla på med hästar har aldrig varit någon självklarhet. Kanske är det därför jag så envist håller mig fast, fortfarande läser det mesta jag kommer över och fortfarande ägnar så mycket tid åt dessa djur. På något sätt har jag alltid fått ihop det hur svårt det än verkat.

Jag har (hittills) aldrig ångrat mitt val.

..och det var ju inte en häst jag köpte...
Det var ju Fröken My!

Ingen annan hade fått mig att offra allt jag offrat för att kunna hålla häst och studera.