Älgvarning, bångstyriga hästar och dejting

Under de senaste vintermånaderna har ett nytt fenomen förgyllt min tillvaro. Från att vara dumpad tvåbarnsmamma har jag förvandlats till yr och nykär. Eftersom jag fortfarande är hästtjej har nu dejtandet under en period blivit ett nytt inslag i den redan pressade planeringen. Ett resultat: ibland får hästarna gå in lite tidigare på kvällen. Och hur har detta fungerat? Man skulle kunna tänka sig att de glatt traskar in i sina boxar och lugnt börjar mumsa i sig kvällsmat med nöjda miner. Nä. Inte mina inte. De verkar känna på sig att matte är lite stressad och har tankarna på annat håll och då passar de på, de små liven. Exempelvis: Hela flocken kommer rusande i full fart och sedan uppstår ett virrvarr utan dess like där ingen häst faktiskt lyckas hamna på rätt plats. Eller: Hästarna står i skogsbrynet och stirrar misstänksamt på den helt okända och skräckinjagande varelse som jag hux flux har förvandlats till, vägrar närma sig trots den vanliga visslingen som brukar vara så effektiv och rusar panikartat in i skogen om man tar ett steg i deras riktning. Som en extra krydda har älgarna hedrat oss med sin närvaro under vintern. De har med uttråkade miner spankulerat omkring i trädgård, hästhagar och intilliggande fält och skog. Solbergas ystra hästar tycker att dessa fyrbenta vänner borde hålla sig på avstånd och har utvecklat sofistikerade strategier med skrämselsyfte men utan någon större framgång. Vild galopp är en taktik. Blåsljud som jag bara trodde att valar kunde uppbringa en annan. Men för det mesta verkar strategin vara att under inga omständigheter låta sig infångas av människor som i hästarnas grumlade medvetande på något vis förknippas med de monsterlika älgarna. Självfallet utfärdas älgvarning alltid när matte har en dejt på gång. Ett scenario: Tanken är att jag ska ta in hästarna och sedan duscha och göra mig oemotståndlig. Resultat: två av fyra hästar låter sig övertalas att gå in, återstående två vägrar och blir kvar ute. Naturligtvis blir det 17 minus den kvällen och när jag kommer hem i mina tunna nylonstrumpor och korta kjol ett antal timmar senare kliver de två spaka arabdamerna in i sina boxar med rimfrost i skägget och ynkliga miner. Ett annat scenario: Dejten drar ut på tiden (mycket trevligt…) och ett erbjudande från den underbara Ingrid att hon ska ta in hästarna dyker upp. Hurra! Om bara alla ville gå in… Ja, ja. Nu verkar vintern äntligen sjunga på sista refrängen, älgarna håller sig i skogen, den underbara mannen följer ibland med ut i stallet för att ta in vildhästarna, som, hör och häpna, finner sig i detta och, för det mesta, uppför sig som mönsterelever. Nyordningen möts av jubel från den upp över öronen förälskade tvåbarnsmamman och hästtjejen som nu bara hoppas att det ska hålla i sig. På alla plan.