Så, när Fröken My änligen ätit upp tog jag med henne ut på stallplanen. Zonmarkering, flytta bakdel, flytta bog, skicka hästen bakåt, longering, allt fungerade bra! Fast, vi gjorde bara allting sådär en gång och i ett varv. Max 5 minuter tog det. Tur det, det tog rejält med tid att borsta bort det värsta av pälsen som nu faller i drivor. På med sadeln och iväg.
Fröken My ville springa, helst galoppa och det snabbt. Fast det är svårt att neka henne när hon går så fint, härlig form, tuggande på bettet. Hon vet hur hon ska få som hon vill. På hemväg, men fortfarande två, tre kilometer från stallet ringer telefonen.
"Vet du att klockan är tio i elva nu? När ska ni åka till badet?" undrar maken.
Det är inte första gången. JAG AVSKYR TIDSOMSTÄLLNINGEN! Visst hade jag läst om det, tänkt på det troligen senast i fredags. Inte till stor hjälp idag. Jag vaknade till och med en timme innan jag steg upp men valde att sova vidare... Inte mycket att göra, bara att lägga på lite tempo (inte mig emot sa Fröken My) och ta sig hem. Hemma sådär en timme senare än vad jag borde. Nåja, just denna vecka var det inget bad. Det hade jag i alla fall koll på.
Sammanfattning:
- Jag avskyr tidsomställningen, frågan är bara vad jag missar nästa gång.
- NH-kursen var lärorik. Måste bara träna lite mer, testa ordentlig och få in det så att det blir naturligt för mig. Men första teste utföll ju till belåtenhet.
- Fröken My behövde verkligen sin galopptur, helt rätt prioriterat idag. Imorgon har hon kanske lite träningsverk och NH träning blir en bra aktivitet?
Du glömde att skriva att du gav mina mänskliga älsklingar och mig sovmorgon! Det var tur med tanke på tidsomställningen eftersom vi åt frukost vid elva... Du kunde också ha skrivit att du mockade åt alla mina hästar av bara farten! TACK!
SvaraRadera/Ann-Sofie
Man kan ju inte skriva allt :-)
SvaraRadera