Pyttsan! I alla fall inte hästtjejens. Polygripen däremot – den är hästtjejens bäste vän! Polygripens höga användbarhet uppenbarade sig först när ett skogsparti på cirka en hektar skulle stängslas. Utan stolpar men beväpnad med isolatorer och elrep och välsignad med lagom tätt växande träd stövlade undertecknad ut i skogen för att ta marken i besittning. Men vilket verktyg passar sig för att slå i isolatorer och sedan snurra in dem i trädet? Jo, polygripen. Den visar sig ha en hård skalle lämplig att banka lite med och ett skaft som går att få in i själva ringen och sedan snurra runt tills isolatorn sitter. Kanske finns andra lämpliga verktyg, men varför chansa? Ytterligare användningsområden för den glatt röda polygripen uppenbarar sig nu i vintertid. När själva hatten på vattenkranen har givit upp och kylan gör metallpinnen som återstår att skruva på synnerligen omedgörlig kommer polygripen som en räddande ängel. Likaså när låset till boxarnas dörrar fryser ihop kommer polygripen väl till pass för att skruva, lirka, banka och bända upp dem för att släppa ut de ystra hästarna i snöyran. Man kan också slå loss snöklumpar som fastnat i hästhovar och en hel massa andra saker som ännu inte är upptäckta! Polygripens egentliga användningsområde utanför stallets värld lämnar vi därhän och konstaterar torrt att den enda möjliga nackdelen är storleken och formen på verktyget. Det ger nämligen lite otrevliga överraskningar när man har glömt sin favorit i jackfickan och glatt böjer sig ner för att klappa en kelen stallkatt! Men mer om innehållet i hästtjejernas fickor en annan gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar