Toppendag

Söndagsmorgon; sonen vaknar i vanlig tid sju, halv åtta sådär.

Som morgonpigg har jag inga problem att gå upp medan maken (kvällsmänniskan) tar sovmorgon. Lite efter åtta promenerar vi; son i vagn, hund och jag under klarblå himmel i strålande solsken. Alldeles ensamma – alla verkar ha sovmorgon denna dag. Sonen blir så inspirerad att även han somnar trots att det var länge sedan han sov vid denna tid. Ett rovdjur visar sig så snabbt och långt bort att jag aldrig hinner uppfatta vad det är; mest troligt en räv, men det känns inte helt rätt. Solen värmer och minusgraderna kommer snart att ha övergått i flera plusgrader.

Väl hemma äter sonen en andra frukost med sin pappa medan jag förbereder inför badet. Jag och sonen åker själva idag och allt måste vara fixat; när vi kommer hem är vi försenade både för sömn och mat vilket lätt får bieffekter. Maken åker för att pyssla med båten, vi åker till badet. Konstigt nog är det inte en toppendag i badet – annars är det en av veckans höjdpunkter enligt sonen. Att få plaska, bubbla, leka med alla leksaker… Så länge han får göra som han vill (= hoppa från kanten) är allt frid och fröjd idag, men när vi ska göra övningarna fröken rekommenderar gör han högljutt motstånd och samarbetar inte för fem öre.

Inte somnar sonen på hemvägen och verkar knappt ens så hungrig – förmiddagssömnen måste gjort nytta. Men trots allt är han lite trött så det tar ett tag att somna och lunchen äter han inte mycket av. Till slut somnar han på min arm i dubbelsängen. Måste kramas och vara nära mamma.

Jag lagar ländtäcket och inväntar maken; en puss och iväg mot stallet. Solen strålar fortfarande och det är så underbart vackert. Trots risk för en överpigg häst orkar jag inte sadla och bestämmer mig (återigen) för att rida barbacka. Äntligen iväg! Jag tror vi tar oss någon mil på dryga timmen, vissa ställen är otäckt hala, men de flesta passar för tempo. Galopp!!! tycker Fröken My och tar chansen så fort den infinner sig. Hennes entusiasm är så stor att hon gör helt otroliga fattningar, sätter sig ner och får upp hela bogen i galoppen. En enda gång tidigare har hon gjort så och det var senast jag red henne. Jag känner ryggens rundning under mig och en gång hinner jag inte ens med i hennes fattning, tappar balansen och återfår den tyvärr via bettet. Nåja, annars behöver jag inte hålla hårt i henne.

Vilken ridtur! Fröken My när hon är som bäst! Jag skulle kunna fortsätta minst en halvsida till om allt underbart hon gjorde under turen, men det är nog bara jag som uppskattar den beskrivningen.

Väl hemma stod maten på bordet; rökta räkor, paj, sallad och ostar. Inte att förglömma med ett glas vitt. Sonen och min TV kväll med Ponnyakuten och Djursjukhuset började sedan och efter vällingen ville han att jag skulle sitta vid sängen så han kunde somna.

Så, nu sitter jag här, sonen sover så lätt; det är dags att lägga ett foto från och publicera texten, hämta de två semlorna i kylskåpet och sätta sig en stund framför TV med maken. Hur skulle dagen ha kunnat varit bättre?